Ibland blir jag bara så arg på alla tekniska prylar som inte fungerar. Ta vår internetuppkoppling till exempel. Telia säger att det inte är något fel i själva överföringen. Och datareparatören säger att det inte är något fel i datorerna eller i routern. Men fungerar gör det bara ibland.
Och min iphone, helt plötsligt så har knappen för MMS-funktionen bara försvunnit, den finns inte någonstans. När jag pratar med sådana som kan iphones så säger de att:
- Men det kan inte hända!
Jag säger att det kan det visst. Förresten så har vi överhuvudtaget inte kunnat ringa ut från vår fastighet med mobilerna de senaste dagarna, har ingen aning om varför.
- Kanske bor vi mitt i ett currykryss? säger hemmansägaren i något slags försök att hjälpa till.
Det är frustrerande och stjäl massor av tid att behöva felsöka och sitta i telefonköer:
- För att vi ska kunna undersöka din dator måste du först koppla från din router, vänta sedan i 30 minuter, koppla sedan upp, vänta i 30 minuter och ställ dig sedan i vår telefonkö, beräknad väntetid är 45 minuter.
Jag blir så extremt stressad av detta. Det är frustrerande att prylar som man en gång köpt för att de ska underlätta i princip bara gör livet svårare för en.
Men att tekniskt avancerade prylar krånglar är väl en sak. Men jag kan för sjutton inte ens skruva i en glödlampa längre utan att det krånglar. Glödlampa, lågenergilampa, det spelar ingen roll vad man väljer, efter ett par dagar sker en mindre explosion i lampan och det säger:
- Poff!
Geab säger att det inte är något fel på strömmen. Elektrikern hittar heller inget fel. Men poff säger det lika förbannat och ni kan ju tänka er hur kul det är i dessa tider när man har ambitionen att ha adventsbelysning i huset. Jag springer benen av mig och skruvar i lampor överallt.
Det enda som fungerar här vid Hägsarve är lysrör, de går aldrig sönder. Vi har installerat lysrör överallt, i varje rum. Armaturen får så behändigt plats precis mellan de gamla, handhuggna bjälkarna i taket. Inredningskunnigt folk som kommer och hälsar på höjer på ögonbrynen när jag trycker på strömknappen och lyser upp våra 1700-talsrum med lysrörssken. Själv myser jag när det är något som fungerar..
Efter en del funderande så har jag kommit fram till att jag behöver en teknisk paus eller liknande för att kunna återhämta mig och rensa min själ. Just nu läser jag Nedkopplad av Susan Maushart som handlar om en trebarnsmamma som under ett halvår lever nedkopplad med sina tonårsbarn, en slags digital avgiftning. Jag blir sugen på att prova det men inser att Maushart och jag inte riktigt har samma problem, jag är ju redan ganska frånkopplad som det är och det är just det som jag mår dåligt av.
Hemmansägaren tycker att vi istället ska ha en buy-nothing-month, kanske i januari. En månad då man bara handlar det allra nödvändigaste och reflekterar över allt som man annars köper. Jag tycker att det låter ganska bra ända tills han börjar dra in katterna i det hela och mena att de också kan leva på rester ur frysen i en månad. Ja, så nu tjafsar vi lite om det där. Vi får väl se vad som händer.