Under 50-talet började termen rock’n’roll, så som vi känner till den, att användas för första gången. Rockhistorien blir alltså snart ålderspensionär och under årens lopp har befolkningen i olika utsträckning förfasats över allt från Elvis Presleys sexiga höftvickningar via Johnny Rottens säkerhetsnålsfyllda kinder till bröderna Gallaghers fingerpekande mot allt och alla. Att Beatlesgrabbarna ansågs långhåriga upprörde även massorna.
Förutsätter vi att rock’n’roll ska innehålla några doser sexighet, kaxighet och uppstudsighet skulle jag vilja påstå att rockhistorien vid cirka 60 år fyllda redan blivit beviljad förtidspension. Allt är ju redan sagt och gjort!
Vad har vi idag som är upprörande, stöddigt eller kontroversiellt på något vis?
I princip ingenting och vem som ska ta över "the bad guy"-stafettpinnen känns mer ovisst än någonsin.
Några som under en följd av år verkat i rock’n’rollens tjänst och då givetvis med leverne därefter, är Ozzy Osbourne, Iggy Pop, Lemmy Kilmister och Keith Richards. Fanns det någon som helst rättvisa och turordning här i livet så har de naturligtvis, för riktigt längesedan, förverkligat rätten till att fortfarande få vara med. Jag har mött de fyra många gånger tidigare, och bara på det senaste halvåret har återigen min väg korsats med tre av de fyra rocköverlevarna. Det är under det här gångna halvåret jag har funderat på om rocken är på väg att dö ut. Trots att dessa gubbar verkar vara (piggare) och slittåligare än Gaffatejp går det inte att bortse från faktumet att de samtliga blir äldre och någon övre smärtgräns måste snart göra sig gällande.
Lillgrabben Ozzy fyller 64 år i december och när 2012 ska summeras har de tillsammans uppnått en ålder av 265 år.
För sju år sedan gav Hellacopters till och med en av sina skivor titeln Rock & Roll Is Dead vilket bekräftar min tes om att det är över. Även gotländska Riddarna, vars låt Lyssna, rock’n’rollen är död som utgör dagens rubrik, är inne på samma linje.
Jag må vara en trött, oupplyst och bakåtsträvande gubbe men när får vi på nytt uppleva ett kaxigt "fuck you finger" likt det Guns N’ Roses och senare Nirvana levererade för drygt tjugo år sedan? Beträffande gubbarna nämnda här ovan har de knappast upprört någon de senaste årtiondena och frågan är, om och i sådana fall vem, som står på tur att spela ut nästa kort med valören Rock N’ Roll.
Rock’n’rollen är död - länge leve rock’n’rollen!
Trippeln
I januari uppträdde The Soundtrack of Our Lives på Rockskallen i Visby. När de nu lägger karriären på hyllan gör de det genom att spela sex kvällar i rad. Snygg avslutning och tack för allt.
Den fantastiska pingisdokumentären om grabbarna som 1989 rev den kinesiska muren. Den uppmärksamme noterade självklart Jörgen Perssons stiliga Ryan Adams t-shirt.
Att Djurgårdens IF saknas när nu Elitserien i hockey drar igång tycker åtminstone jag är lite småroligt.
Fråga...
... är sista ordet sagt i parkeringsfrågan nu?