Lyckan kommer, lyckan går

Lyckan kommer, lyckan går Under långa tider har den medicinska och psykologiska forskningen ägnat tid, möda och pengar år att undersöka orsakerna till psykisk ohälsa och hur man kan motverka sådan. Det görs alltjämt, och det är bra – det behövs. Däremot är undersökningar av lycka och orsakerna till att människor är lyckliga ett tämligen purfärskt forskningsområde.   
Lycka är som koks – en biprodukt lär Aldous Huxley (han med ”Du nya sköna värld”) ha sagt. Är det så illa? Är lycka något som vi bara, lite turligt, kan ”få på köpet”? Kan vi inte aktivt och medvetet skapa vår egen lycka? Dessa frågor funderar Jeppe Hein över i ett stort upplagt konstprojekt (”A Smile for You”, f.n. och bl.a. på Bonniers konsthall i Stockholm). Han tar avstamp i de grundläggande frågorna hur ser lycka ut, hur smakar lycka, hur låter lycka, hur luktar lycka, hur känns lycka.
I ett läge där depression breder ut sig som en av våra vanligaste folksjukdomar – och där alkoholism sedan tidigare är en dominerande konkurrent om titeln ”vanligast” – och där vi gärna grottar ned oss i att analysera olika varianter av dessa tillstånd kan det väl finnas anledning att kasta blicken mot den andra sidan av möjligt mående.
Att välmående och harmoni snabbt kan förbytas i sina motsatser accepterar vi. Varför ägnar vi inte i större utsträckning våra tankar åt att försöka hitta vägar och mekanismer som gör det möjligt för oss att förvandla taskigt mående och disharmoni till harmoni och lycka? Visserligen översköljs vi av allehanda självhjälpsböcker med olika slags profeter som upphovsmän. Men det verkar inte hjälpa. Ett (av flera) hinder tror jag är att vi gärna ställer på tok för höga krav på vad som måste uppfyllas i fråga om utanför oss själv liggande faktorer för att lyckan ska infinna sig.
Om jag bara får det där jobbet, om jag bara får den där lägenheten, om jag bara vinner på tipset etc.
– ja då infinner sig hux flux lyckan. Men eftersom alla dessa ”om” inte förverkligas har jag bestämt mig för att livet är eländigt och besvärligt. Vi människor villkorar lyckan. Någonting annat måste först uppfyllas, först därefter kan vi känna oss lyckliga. Men Jeppe Heins konstprojekt visar med önskvärd tydlighet att lyckan är betydligt mer lättåtkomlig än så och betydligt billigare att erövra. Men den är skör och måste vårdas. Och lyckan handlar inte om att få det man inte har, utan om att uppskatta och värdera det man redan har. Enkelt? Ja. Svårt? Ja.         
Lyckan kommer, lyckan går. Lycklig den som lyckan får. Men vi kan inte sitta och vänta på att vi ska få lyckan till skänks. Vi måste ta den, fånga den eller bättre uttryckt ta tillvara på den. För den finns där åtkomlig för var och en av oss, om än i små portioner åt gången. Ta den tillvara!

Det hissar vi :
Lassis! Lasarettet i Visby – bäst i Sverige? Ja, mycket talar för det.
Och det dissar vi:
Den tjugoåriga lönesänkningspolitiken. Varför kan inte svenska arbetsgivare låta någon enstaka procent av gigantiska vinster hamna i medarbetarnas plånböcker?