Gotländsk prärie i backspegeln, spirande vår och hopp om värme. På bilstereon amerikanska countrygruppen Lady Antebellum med låten "Home is where the heart is". Jag är ingen vän av musikgenren, men texten är helt sann. En gång i tiden var jag trygghetsnarkoman och hemmet var en borg. Jag har jobbat på saken. hemma är där hjärtat bor, med barn där jag aldrig behöver ha tråkigt.
Påsklovets allra första dag gick i sorgens tecken. Samtidigt som årets första tussilago sken på köksbordet somnade Lilla Grå, barnens tjocka kanintant, in i vårsolen på gräsmattan. Barne och jag tog farväl. Bara den som en ljummen sommarkväll suttit med en kanin i famnen och sett hela världen spegla sig i de mörka ögonen kan förstå saknaden. Med barn får man aldrig backa för känslor, sorgen måste också få ha sin plats i livet.
Ibland slår hjärtat istället frivolter. Som när 97-åriga mormor ringer på födelsedagen och sjunger "Happy birthday to youuuuu" i telefonen. Eller när GA får 500 att komma på öppet hus och killen i rullstol skippar hissen och kryper vig som en silverfisk uppför trapporna för att se hur vi har det på jobbet. Jag är djupt imponerad och alldeles varm i hjärtat.
På väg in på konsert stegade den gotländska makthavaren fram till mina barn, tog dem i hand och presenterade sig med förnamn. Och sa till dem "Er pappa har ett stort hjärta". Sedan gick vi alla in till Petra Marklund. Därinne i den nästan fullsatta salongen lyste lamporna röda och sångerskan fick mig att må riktigt bra.
Under en feelgood-konsert som denna är det så skönt att vara ensam i sina tankar och liksom vrida och vända på lyckan.
Jag tror det var John Lennons mamma som lärde honom som liten att lyckan är nyckeln till själva livet. I skolan frågade de lille John vad han skulle bli när han blev stor.
– Lycklig, svarade han och fick bassning för att han missuppfattat frågan.
Lyckan och känslan i hjärtat kan vara stor eller liten, den kommer och går och den kan bo under ett berg i Lojsta. Att sitta med sin alldeles egna familj och blicka ut över träsket och frusna vidder är stort. barnen hjälpte till att dra minst hundra abborrar på en liten stund. Att få ge gör hjärtat större, fisken lämnade vi till Gotlands katthem. Där måste det ha blivit en fest så det stod härliga till.
För barnen går genvägen till lyckan genom djuren. En morgon hemma vid frukostbordet ser nioåriga lillasyster lurig ut och frågar om jag vet varför det kommer vit rök. Jag svarar att det är för att en ny påve utsetts. Han kommer från Argentina, säger jag.
– PAPPA! Vet du när en igelkotte blivit överkörd någonstans? vet du ALLT som händer, utbrister hon.
Vad svarar man på det?
Att man vill krama om sin familj och leva lycklig resten av sitt liv. Och få citera Astrid Lindgren som sa: "Ge barnen kärlek,mera kärlek och ännu mera kärlek. Så kommer folkvettet av sig självt".
Glad påsk!