27 januari
Valet och kvalet.
I helgen har jag varit och titta på två hus i Slite, drygt tio mil från där jag nu bor. Här i Burgsvik har jag havsutsikt, cirka sjuttio meter till badstranden, snart bastu ute på hamnpiren, Fiket mitt andra hem vid viktiga fotbollsmatcher på TV, mina fiskevatten... Och mycket annat.
Nästan 75 år, då bryter väl ingen vettig människa upp med pick och pack och höns? Men snart måste jag bestämma mig.
Flytta eller stanna?
–
Plötsligt dyker Lasse Kongo upp min adresslista på Skype och Jim Franco vill bli min vän på Facebook.
Jim bor i Brikama i Gambia och Lasse är egentligen en Robert Gustafsson-figur i filmen Torsk på Tallin.
Men vem är dom och varför vill de ha kontakt med mig?
–
Högsta Hönsens (HH) partiledare, tuppen Pekka, inledde hönshusets direktsända TV-partiledardebatten med att beskylla hönan Hildur i Hönsfeministiskt initiativ (Hfi) för att driva en helt igenom tuppfientlig samlevnadspolitik.
-Vi tuppar kan ju inte gå och vänta på att ni först måste säga ja varje gång vi vill. För när ni till slut säger ja, då kanske vi inte vill, men då måste vi ändå ställa upp och då känner vi oss bara utnyttjade.
Då lämnade Hildur studion.
--
Veckans sockenbastu: Ronehamn.
På grund av isbildning går det inte att hoppa i vattnet vid badstranden efter bastun. Synd, men ingenting att göra åt.
Bastun i Ronehamn är populär. Vi är ett tiotal stycken och det ska komma ytterligare ett gäng senare på kvällen och ännu senare några finska strömmingsfiskare.
-Finnarna är galna med att hälla på vatten på bastustenarna, säger en av badarna. Medelålder i den här bastun är lägre än i de övriga jag har besökt. Den tidigare lotsen Gillis Ulmstedt är visserligen över åttio, men det finns även tre fyra stycken runt trettio.
-Jävla is! kvider en av dem som brukar hoppa i vattnet.
--
Klädd i tunna jeans och kortkallingar fryser jag nästan sönder underlivet när jag går ut i trädgården för att stega upp längden på ett blivande staket, som förhoppningsvis ska hålla hönsen på rätt sida av mina vårodlingar.
Så här dags börjar småfåglarna intensifiera sitt kvitter och då händer det också någonting med mig. Jag börjar planera och drömma om ett fantastiska trädgårdsår, som dock aldrig blir som jag tänkt mig. Luften brukar gå ur mig någon gång i mitten av maj, då en sen frostnatt har knäckt den spröda purjolöken och tomatplantorna på friland, samtidigt som vitroten har börjat ta över sparrislandet och hönsen den övriga delen.
Men just nu har jag större problem än så. Någon gång i höstas började jag samla på de hårda rören i toa- och hushållsrullar, jag har nu ett tjugotal. Men jag har glömt bort vad man använder dem till. Det har något med plantering att göra, men vad?
--
När man bakar skorpor med kumminsmak ska man inte glömma dem i ugnen i tre timmar.
Då blir de svarta.
--
Mitt nya liv närmar sig och jag har fått massor med frågor om vad det egentligen handlar om. Men jag är fortsatt hemlighetsfull, det är bara två personer vet. Jag kan i alla fall avslöja att själva ”prologen”, som pågår under en vecka, inleds lördagen den 8 mars. Det har ingenting att göra med att just den dagen också är Internationella kvinnodagen.
Jag älskar att vara hemlig!
–
Just nu i TV – världens mest förutsägbara tävling.
VM i bandy.