Fel låt vann.
Det finns en motsägelse i det påståendet, trots att klagokören är högljudd så här i Melodifestivaltider. Fel låt kan nämligen inte vinna. Det är alltid rätt låt, oavsett vad förståsigpåarna tycker.
Jag hör till dem som följer Melodifestivalen, om än inte slaviskt. Men jag uppskattar underhållningen, inte minst den som sker runt omkring själva programmet.
I synnerhet de mer eller mindre hätska debatter som blossar upp här och var om just fel låt, eller om musikens förfall i allmänhet. Det var bättre förr och en pajas som Sean Banan har minsann inget i programmet att göra och vi borde lyfta fram "riktiga" kompositörer.
Vad nu en riktig kompositör är för något.
Jag har definierat fyra grupper som ofta är mer missnöjda än andra.
1) Missförstådda (och misslyckade?) hobbymusiker som trots ett halvt liv i replokalen ännu inte nått förbi stadiet då de tvingas tillverka egna affischer till sina små klubbspelningar
2) Självutnämnda musikkonnässörer som vet vad som är "bra musik". De gillar vinylskivor och äger värdefulla samlarexemplar av felpressade Beatlestolvor och obskyra Japanutgåvor med Neil Young. Inte sällan placerar de sig högt i tävlingar som Popgiss.
3) Bakåtsträvarna som tyckte det var bättre förr med hel orkester i studion och som förfasar sig över begreppet playback.
4) Seriöst satsande artister som ställer upp i tron att deras eventuella musikalitet spelar någon roll när de ställs mot en outsider som Björn Ranelid.
Vad de inte förstått, eller inte vill förstå, är att för att kallas musiktävling så har musiken en extremt undanskymd roll.
Jag har haft förmånen att följa schlagercirkusen på nära håll under några år som reporter på Expressen. Och en cirkus är just vad det är.
Jag var på plats när toklustiga Brandsta City Släckers gick till final i brandmansutrusting med rökdykartuber på en knäckt Barbados-Magnus Carlssons bekostnad. Jag var i Aten och intervjuade Lordi efter att de finska låtsasmonstren chockat Europa genom att vinna hela konkarongen.
Sällan har musik spelat mindre roll, även om "Hard Rock Hallelujah" är en klämkäck bit som jag numer tvingas sjunga istället för "Sov du lilla videung" varje kväll när jag ska natta barnen.
Argast på de finska trollen den gången var Carola (avdelning seriöst satsande artist). Hon representerade Sverige med sin "riktiga" musik men blev bara femma och tog ut frustrationen på undertecknad och Aftonbladets utsände inför ett fullsatt flygplan dagen efter på väg hem.
En i sanning surrealistisk upplevelse, men bara ytterligare en bekräftelse på att det är just cirkus vi pratar om.
Men jag som åskådare kan bara buga inför årets show. För om man på bästa sändningstid i statstelevisionen lyckas få ihop en duell mellan nämnde Sean Banan och Thorsten Flinck har man i mina ögon skapat något som närmast är att beteckna som ett tv-historiskt ögonblick.
Svensk underhållning blir aldrig konstigare.
På lördag är det stor final, och inför den är det bara en sak vi med säkerhet vet - fel låt vinner.
Och det är, såklart, helt rätt.
Veckans lista. Fem favoritbidrag i årets Melodifestival.
1) Sean Banan "Här glider kingen in". Mina barn grät när han blev utslagen i lördags.
2) Thorsten Flinck "Jag reser mig igen". Skum och barfota.
3) Danny "Amazing". han vinner alltihop...
4) ...före Loreen med "Euohoria"...
5) ...om inte svenskarna går helt bananas och kuppar Björn Ranelids "Mirakel" hela vägen till Baku.