21 oktober
Första vintertecknet.
Vägarna stakas ut med ”snöpinnar”. Hur många mil, hur många pinnar?
Må det bli mycket snö så att pinnarna inte är utsatta i onödan och så att jag får åka skidor vid Grumpe Skidstadion i Vamlingbo i år igen.
--
-Verkligen strålande vacker i perfekt läge. Vilket monument över vad ideella krafter kan åstadkomma! skriver landshövding Cecilia Schelin Seidegård på Facebook om
bygget av bastun och samlingslokalen i Burgsviks hamn.
En person vi träffar på Fiket ger oss spontant en femhundring ”som ett bidrag till bygget”.
Alla gläds och tycker bygget är fantastiskt. Nästan alla.
Jag tänkte faktiskt när vi jobbade som mest med att sätta in fönster, det måste snart också komma någon som är av en helt annan åsikt. Och han kom. Den kände lokale ”experten på det mesta”. Mest på folks sätt att köra bil, men den här gången på takkonstruktioner.
-Det här taket får ni lägga om inom två år, det är helt fellagt! förklarade han myndigt.
Jag bad honom inte flyga och fara, men tänkte så.
–
EU har nu bestämt fiskekvoterna för Östersjön.
Mindre lax, mera strömming.
Så jag satte mina nät ena dagens eftermiddag och tog upp dem nästa dags morgon.
Ingen lax och två strömmingar.
Jag, den exemplariske fiskaren.
--
Det blev naturligtvis debatt efter förra krönikan, då jag berättade om en god vän med kärleksbekymmer. Kvinnan han förälskat sig hade en dag plötsligt berättat att hon tycker illa om invandrare. ”De tar för stor plats, de är kriminella, de skapar oro på orten där hon bor...”, sa hon bland annat. Han blev totalt överraskad och funderade nu på om deras förhållande skulle hålla, eftersom han själv tycker att det är självklart att Sverige ska ta emot människor på flykt.
Ett antal Sverigedemokrater hörde naturligtvis av sig och hade synpunkter på vad jag skrev. De tycker att jag är en idiot! Så jag nöjer mig med att citera ”Pelle på torpet”:
”Hade hoppats att du skulle skriva något om den största händelsen i veckan. Mejeriets nedläggning . Utan kossor inget Gotland!”
Och min vän ringer och säger att kärleken till hans kvinna består.
-Hon har egentligen ingenting emot invandrare, men det blir fel när alltför många klumpas ihop på samma ställe. Och det är de fattiga kommunerna som får ta emot dem, aldrig de rika moderatstyrda. I trappuppgången i den stockholmsförort där hon bor är det bara hon som har ett svenskt namn.
–
Höst. Mustid.
Mina höstmöss håller till under diskbänken. De avslöjar sin ankomst genom små tunna avlånga skitar och då är det bara att gillra fällan.
Den här veckan har det fastnat en mus om dygnet. Korkat, de borde ju se hur illa det gått för de andra, troligen av samma familj. Varning, varning! tycker man, men de överlevande går ändå i samma fälla hela tiden. En i taget.
Hur många är dom? Hur snabbt förökar de sig? Kommer jag och musfällan någonsin att hinna ifatt?
--
Mera bastu.
Jag har nu inlett mitt nya projekt: Besöka samtliga sockenbastur på Gotland. Började med Vamlingbo och nu senast var jag i Silte. Vi var ett tiotal som satt där och svettades i den trevliga bastun och pratade om sockentelefonkatalogen. Silteborna är nöjda med årets upplaga. I fjol fanns det bara fyra abonnenter på Siltesidan. En del hade placerat under ”Slite” och de flesta fanns inte med alls.
Nästa bastubesök?
Tipsa gärna!