Tänk er att ni beger er dit täckning eller uppkoppling inte når. Ni slår er ner i en stol och där blir ni kvar det närmaste dygnet. Som sällskap har ni ungefär de allra bästa vännerna ni vet. Så fenomenalt hade jag det när typ den 15:e upplagan av Nissevikengisset gick av stapeln förra helgen. De godaste kroppkakor jag ätit sedan farmor gick bort bjöds vi också på. Motprestationen för att få uppleva detta bestod i att som vanligt bara ta med ett gott humör samt fem låtar med tillhörande b-frågor. Så vansinnigt trevligt att jag redan har påbörjat ett dokument som heter Nissegisset-2014, där förslag på nästa års frågor och låtar redan samsas.
Dagen efter att "the battle of Nisseviken" avslutades blev jag bjuden på finmiddag av min äldste vän. En dag senare råkade jag fylla år och från tidig morgon till sen kväll blev jag via sms, telefon, Facebook och besök uppvaktad. Nästan så att jag tog till lipen och jag har sagt det förr och jag får säkert anledning att återkomma: Det är synd om er som inte har samma vänner som jag.
I övrigt tänker jag på er som återvänder till jobbet på måndag. Det gick fort i år igen. Muuuuuaaaaa!
Veckans fem kroppkakor!
Sonic's Rendezvous Band – City Slang, 1978
För att hylla staden Detroit som har det lite tunnsått på kistlocket ger jag er världens bästa låt. Ja, det är faktiskt sant. För några år sedan fick den gotländska befolkningen i en av tidningarna chansen att göra sin röst hörd i denna fråga. Missminner jag mig inte helt så svarade 3 av 5, dvs. hela 60 procent att City Slang är bäst. För en gångs skull verkar folket vara med. Långt innan detta klargjorde en av mina bättre vänner samma sak när lätt onykter slog näven i bordet och meddelade att han hade lösningen på den eviga frågan.
Detroitbandet SRB bestod av Fred "Sonic" Smith, Scott Morgan, Gary Rasmussen och Scott Asheton. Mästerverket såg dagens ljus 1978 men det var först 1999 det började hända grejer. Faktum är att jag sannolikt lyssnar på Juggernauts finfina version av detta episka mästerverk samtidigt som denna krönika går i tryck. Missade ni deras uppträdande får ni via denna version lyssna på när crescendo-rock är som allra bäst. C-c-c-c-c-c-c city slang!
Pixies – Velouria, 1990
Från gruppens tredje och näst sista studioalbum, Bossanova. Bandet kommer till Sverige i höst och 2009 spelade de på Where The Action Is. Då avslutade de med Neil Youngs Winterlong en timme innan gubben själv intog scenen.
The Beach Boys – God Only Knows, 1966
Bra grejer helt enkelt!
The 13th Floor Elevators – You're Gonna Miss Me, 1966
Bandets sångare och frontfigur var Roger Kynard Erickson, dvs Roky som egentligen är värd en helt egen krönika. Tommy Hall spelade det mindre kända instrumentet jug vilket utgör det bakgrundsljud som bandet associeras med.
Mott The Hoople – One Of The Boys, 1972
Från den finfina plattan All Young Dudes. Frontmannen Ian Hunter rev, som soloartist, av några stänkare på Snäck tidigt 90-tal.