Lika mycket slarv i Vänge?

8 februari

Husets katt, den norska skogskatten Asterix sitter vid stora fönstret och tittar ut mot fågelbordet där hundratals småfåglar försöker samsas om solrosfröna som jag just serverat.
Efter ungefär en kvart kan han inte hålla sig längre och vill bli utsläppt. Han går direkt fram till fågelbordet och sitter där i ytterligare en kvart. Inte en enda fågel. Till slut ger han upp och kommer in och sätter sig åter vid fönstret och tittar på fåglarna som nu är tillbaka.
Märkligt, mycket märkligt! tänker han.

Av en muntlig rapport från min äldsta dotter förstår jag att snösituationen i Stockholm är ungefär likadan som här på Gotland. Mycket snö alltså.
Hon bor i Älta i Nacka kommun och där publicerade nyligen lokaltidning Nacka Värmdöposten en artikel om kommuninnevånarnas syn på snöröjningen. Inga större klagomål. Utom i Saltsjöbaden där bara de riktiga höginkomsttagarna har råd att bo. Därifrån var kritiken kompakt.
- De är nog sura för att de inte kan gå till jobbet i högklackat, konstaterar min dotter.

I mars 2000 var det dans i Vänge bygdegård. En ung flicka blev svårt misshandlad och utsatt för våldtäktsförsök. Efter en omfattande men ändå anmärkningsvärt slarvig polisutredning dömdes en man från trakten, mot sitt nekande, till två års fängelse.
Jag har skrivit om "Vängefallet" åtskilliga gånger och att jag gör det nu igen beror på den granskning av Dalapolisens utredning av mordet på Pernilla Hellgren i Falun i juni 2000 som nu blivit klar.
I april 2008 mördades nioåriga Engla Höglund. Efter en tid greps mördaren, Anders Eklund, och DNA-fynd visade att Eklund även mördat Pernilla. Eklunds namn fanns med som ett "hett" namn i den utredningen, men polisen följde aldrig upp det. I efterhand har dessutom någon raderat bort Eklunds namn ur utredningsmaterialet.
Den nu publicerad granskningen har gjorts av professor Leif GW Persson vid Rikspolisstyrelsen och överåklagare Mikael Björk. Persson konstaterar att bristerna i den här utredningen inte är unika för polisen i Dalarna. Liknande iakttagelser har gjorts på flera håll i landet.
- Jag har massor av utredningar som ligger på den här nivån, säger Persson.
Jag har själv lusläst utredningen av fallet i Vänge och bristerna i den är häpnadsväckande. Min tidigare kritik har gett mig fiender inom Gotlandspolisen och åklagarväsendet, men det överlever jag.
Betydligt svårare är att acceptera att en ung man kanske fick sitta i fängelse på grund av polisens och åklagarens slarv och nonchalans.
Mia Stuhre, marknadschef vid Geab, ringer och frågar hur det går med mitt nya Telia-bredband.
- Åt h-e! svarar jag, men menar det inte riktigt. Bredbandet fungerar, men e-posten är en källa till ständig frustration och suicida tankar. Det skrev jag om i förra krönika och det är därför hon ringer.
Jag överlämnar telefonen till husets datatekniske expert, lapphustrun, och hon och Stuhre kommer överens om att de ska ta itu med problemet nästkommande dag.
Och nästa dag ringer Stuhre, men då fungerar allting perfekt. Jag säger som katten tänkte:
- Märkligt, mycket märkligt!

En svan har frusit fast i isen nere i hamnen. Två män försöker rädda den. Den ene, Lasse, ligger på mage på en liten flotte och med en hammare försöker han slå upp en ränna ut till svanen, men det går oändligt sakta och det ser direkt livsfarligt ut. Ingen flytväst och vattnet är djupt och iskallt.
Jag ringer chefen för Räddningstjänsten i Burgsvik, som i sin tur ber mig ringa 112 så att det kan komma ett larm därifrån. Den lokala räddningsstyrkan i Burgsvik får inte rycka ut på eget bevåg.
På 112 säger man att en fastfrusen svan inte är ett ärende för Räddningstjänsten. Jag kopplas istället till polisen där man tycker att beskedet är märkligt.
- Räddningstjänsten har ju tidigare ryckt ut flera gånger och räddat fastfrusna fåglar här i Visby! säger polismannen jag talar med.
Ringer räddningschefen i Burgsvik igen och han lovar försöka göra vad han kan. Till slut kommer det också en brandbil med fyra man, båt och redskap. Räddningschefen har efter ett antal telefonsamtal till Stockholm (!) äntligen lyckats få klartecken för räddningsaktionen.
Måste det verkligen vara så förbaskat byråkratiskt? Och varför är det mera synd om fastfrusna och lidande svanar i Visby?

500 gotlänningar skriver under ett medborgarförslag om att Gotlands kommun bör göra något för att motarbeta högerextremisternas verksamhet på Gotland.
Ett sådant förlag skulle jag också gärna skriva under på.
Men märkligt är att de som skrivit under kräver att deras namn inte ska publiceras. Det låter väldigt fegt att inte våga stå för en åsikt.
Vad är de rädda för?

Bison