Låt oss alla få en otrevlig sommar!

Gotland2014-07-04 09:19
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Att ha det trevligt får mig att rysa i hela kroppen. Har man det trevligt har man det tråkigt. En trevlig fest är förspilld tid. Trevligheten är i och för sig skademinimerande och konfliktundvikande men samtidigt förlamande och passiviserande. Och trevliga människor? Hur kul är dom? De skapar inget, åstadkommer inget till nytta eller glädje och är inte särskilt intressanta.

Problemet med trevligheten är att den är en fasad, en yta utan bakomliggande innehåll. Vi är trevliga i stället för personliga. Vi säger trevliga saker i stället för vad vi egentligen tycker och tänker. Med trevligheten som sköld slipper vi att blotta oss för vår omgivning. Vi är trevliga mot andra i stället för att vara intresserade av vad de håller på med och tycker och tänker om världen.

Min tioåriga dotter och jag tillbringade före midsommar några dagar på Gotska Sandön – denna magiska plats. Tillfrågad om förväntningarna inför besöket yttrade hon ”Det får bli som det blir, jag hoppas bara att det inte blir trevligt”. Och det blev inte trevligt. Det blev en upplevelse, det blev närhet med varandra och med naturen, det blev strandfynd, det blev en fördjupad relation, det blev vackert, det blev några ”far-dotter-dygn” vi båda kommer att bära med oss för resten av våra liv. Att säga att vi hade det trevligt vore att förringa allt detta.

Jag noterade i veckan att den tillträdande Dramatenchefen (en norrman!) ska ha sagt något i stil med att teatern inte ska spegla verkligheten, den ska protestera mot verkligheten. Det förefaller som att man har hittat rätt man för jobbet. Det låter som att man kan förvänta sig en hel del otrevliga teaterföreställningar på Dramaten framöver. Det bådar gott. Ett teaterbesök som har varit trevligt måste nämligen betecknas som totalt misslyckat.

Summan av kardemumman, tillika min poäng, är alltså att alla kulturyttringar som är trevliga med kraft måste bekämpas. Den dag konst, litteratur, musik m.m. reduceras till att vara något trevligt upphör dess existensberättigande.

Det hissar vi

Tyskland! Står i egen klass i fotbolls-VM! Vem slår de i finalen? Holland med 2 – 1 kanske, som för 40 år sedan.

Och det dissar vi

TV:s expertkommentatorer (gäller alltjämt fotboll). Måhända kan de (har kunnat) spela fotboll. Men nu är uppgiften att snacka fotboll – det kan de inte.

Läs mer om