Låt er inte svepas med, ni måste ingenting
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
"Klingelingeling, klingelingeling hier kommt der Eiermann".
"Hej, hej, hemskt mycket hej. Hej, hej, hemskt mycket hej. Hej, hej, hemskt mycket hej. Hej, hej, hemskt mycket hej".
Se där fick ni tre smakprov på klassiska sångtexter som vi nästan glömt. Såna texter skrivs inte längre och jag tycker att det är viktigt att vi vårdar alla delar av kulturarvet.
Därför blir årets andra och sista tävling denna:
Vem var det egentligen som sjöng dessa fina stycken? Kan du svaret utan att googla? Då vinner du en eftertraktad och unik GT-kortlek. Mejla eller skicka till GT med vanlig post, märk kuvertet "Bofrides jultävling".
Ibland känns det overkligt att vi lever på 2000-talet. Lite som science fiction. Nyss var det 1977 och jag ville för liv och död inte byta gabardinbyxorna mot de jeans som mamma prompt ville köpa åt mig på Duses i Hemse.
På skolkortet i femman har jag en gul bussarong med blommor i olika färger och gröna gabardinbyxor med pressveck. Så jag kanske inte ska vara så kategorisk när det handlar om modet hos unga att ha byxarslet hängande nere vid knäna...
Mina första jeans hette "Mich".
Men trots att vi lever på 2000-talet har inte förrän nu världshistoriens första påslösa dammsugare kommit ut på marknaden. Det känns inte som om det varit det hetaste att jobba med inom produktutvecklingen eller hur?
Hur kunde det dröja till 2007 innan nån kom på att man inte behöver sätta i en hopplös och svindyr påse i en plastbehållare?
Varför kom inte jag på det och tog patent?
Eller, nästan ännu värre: Nu kan man köpa en liten apparat som man stoppar in i cigarettändaren i bilen om batteriet laddat ur och bilen inte startar.
Ursäkta, vad hände?
Steget från hur det fungerat tidigare är så stort så att det skulle vara som att inget hände mellan den första stationära telefonen till de handflatsstora mobiltelefoner vi har i dag.
Steget från att mecka med sladdar i ett mörkt motorrum där man för det första ska hitta batteriet, för det andra fatta vilken plupp som är plus och vilken som är minus, för det tredje hitta startkablar (om man överhuvudtaget har några), för det fjärde komma ihåg vilken det är man ska koppla på först, och för det femte, den lilla detaljen att man ska ha en annan bil och en annan människa som inte har en bil utan urladdat batteri och som kan hjälpa en.
Har man riktigt flyt så står bilen också så parkerad så att det är omöjligt att komma till med den andra bilen och när man väl har kommit till så märker man att batteriet sitter på andra sidan.
Ja, ni vet, ni har alla varit där.
Hur kan det vara möjligt att ingenting har hänt mellan detta primitiva tillvägagångssätt, till att ha kommit på att det går bra att sitta kvar i bilvärmen, stoppa in en kontakt i cigarettändaren och vips så startar bilen.
Hur är det möjligt?
Nu tänker jag ta jullov från den här spalten.
Hoppas ni alla får en helt underbar jul.
Låt er inte svepas med. Ni måste ingenting.
Jag hoppas ni får några dagars ledigt och skickar en särskilt tanke till alla er som jobbar under julen.
Jag vet att det finns många som har scheman som inte tar hänsyn till om det är jul eller påsk eller vanliga dagar. Har man otur kan man får jobba flera julhelger i rad. Visst kan det vara mysigt att jobba också men julen är ändå den ultimata familjehögtiden.
Mina tankar går därför också till alla som på ett eller annat sätt känner sig utanför dessa helger. När alla stänger in sig med sina familjer så kan det bli väldigt ensamt. Och jag vet att jag skrivit om det förut men det kan säkert också bli väldigt ensamt och tomt även i den instängda "familjelyckan".
Livet är ju inte som en amerikansk film där alla hela tiden älskar varandra och är så Gudfruktiga och familjen är en enda cell av kärlek och omsorg. Så man kan gott strunta i att klämma in sig i en lite för trång kostym av umgängestvång.
God jul alla fina människor!