Årets mesta debatt: Ojnareskogen. Jag räknade aldrig alla inlägg på vår åsiktssida. Men under en period handlade allt om Ojnare.
Årets mest omskrivna händelse: Ojnareskogen. Under en elvadagarsperiod i augusti toppade GT med Ojnare i tio dagar. Och då säger man att det inte finns någon förstasidesnyhet som lever längre än sex dagar.
Årets hemvändare: Dag Franzén, chef för Gotlandsmusiken.
Årets konsert: Lars Winnerbäck på Gutavallen i somras. En annorlunda Winnerbäck med nytt kompband. Lät fantastiskt.
Årets kämpar: Snöröjarna, tidningsbuden och brevbärarna under den här delen av året.
Årets medieanka: SR Malmö som slarvläste en intervju i GT med Gotlands regiondirektör Bo Dahllöf och som felaktigt placerade honom som före detta saxofonist i dansbandet Schytts på sin hemsida. Det var ganska kul. Även för Bo Dahllöf, som sedan lämnade jobbet på Gotland, och flyttade till Västerås. Men han bor kvar i Visby och pendlar.
Årets mest uppmärksammade gotlänning: Pugh Rogefeldt i ”Så mycket bättre”. I tv på bästa sändningstid i åtta veckor. Johan Larsson, hockeyspelaren, kom inte långt efter.
Årets bästa läsning: Eftersom jag för bokdagbok har jag stenkoll på vad jag läser. Det har blivit 31 böcker hittills i år. Den bästa utan tvekan Ken Follets ”Världens vinter”, andra delen i trilogin om fem familjer i Tyskland, England, Wales, Sovjetunionen och USA under 1900-talet. En nätt liten tegelsten på 861 sidor, som var tung att läsa till formatet och som var tung att lägga ifrån sig när den var färdigläst. Väntar redan på del tre, lär komma 2014 eller 2015.
Årets mest användbara app: Det är alltid text-tv. Men årets nykomling är golf-GPS:en. Jag får reda på alla avstånd till bunkrar, vatten och hur långt det är kvar till green i min telefon. Att det inte gjort mig till en bättre golfspelare, är en helt annan sak.
Årets skiva: Nu köper jag inte skivor längre, utan tar till mig musiken på annat sätt (Spotify). Men Mando Diaos ”Infruset” där de tolkar Gustaf Fröding är lysande.
Årets mest intressanta resa: Gick till Villnius i Litauen. En dryg timme från Gotland ligger en stad med 800 000 invånare som andas så mycket historia. Och som bjuder på så många upplevelser.
Årets viktigaste händelse: För mig personligen att jag blev morfar. Slår ut allt. Trodde inte att det kunde vara så roligt.
Årets mest omskrivna person i GT: Åke Svensson (S). I tidningen nästan varje dag. Jag beundrar hans tålamod och att han oftast finns tillgänglig för en kommentar. Landshövding Cecilia Schelin Seidegård ligger inte långt efter. Också alltid lätt att nå.
Årets gotlänning: Det vet vi inte vem det blir. Kandidaterna är fem. Två har ni redan fått presenterade i tidningen. Tre återstår. Spänningen är olidlig. Mikael Erixon var ett perfekt val 2011.
Årets mest uppmärksammade fest: Det är förstås landshövdingens fest på residenset. Nu bidrar vi inom media till det genom att varje år publicera inbjudningslistan. En del förstår inte varför, men jag tror nog att de flesta tycker att den är ganska kul. Dessutom blir det ju alltid debatt i spalterna vem som går och vem som inte får gå.
Årets viktigaste fråga: Det är alltid vår landsväg till fastlandet. Vad kommer att hända med färjetrafiken? Hur lång tid det kommer att ta är viktigare att få ett svar på än vad det kommer att kosta. Kommer det att finnas flera alternativ? Frågetecknen är många. Svaren få. De kanske kommer under nästa år.
Nu tar vi sats mot 2013. Nya upplevelser, nya mål. Det enda jag vet just nu är att GT kommer att bli mycket färgrikare under det nya året. Gott så.
Gott nytt år!