Socker är gift.
Socker är antagligen det farligaste som finns i hela världen efter cyanid, napalm och heroin.
Socker är så farligt att det snart klassas som kemiskt stridsmedel och förbjuds av FN.
I nästa världskrig kommer B52-orna vara lastade med 200 ton socker som släpps ned över fiendeland vars invånare sedan dör en plågsam död i överviktsrelaterade sjukdomar.
Och det värsta du kan göra är att ge socker till barn. Då är du en Dålig Förälder.
Nu är det dessvärre så att våra barn blir fetare och fetare, vilket i sig kanske inte är så konstigt eftersom många föräldrar inte heller håller måttet, om uttrycket tillåts.
Och enligt rådande skrämselnorm beror det på att de fallit i "sockerfällan", är "sockerberoende" eller råkat gå för sakta förbi ett konditorifönster eftersom socker verkar ha en magisk förmåga att liksom kasta sig över folk och göra dem feta på avstånd.
Det är lätt att enbart skylla på socker och fet mat.
Därför gör vi det.
Det är mycket jobbigare att inse vilken otjänst vi gör oss själva och våra barn genom att ta bilen överallt. Genom att alltid skjutsa till skola, vänner och aktiviteter.
För att inte tala om hur svårt det är att tvinga ungarna att stänga av tv:n och datorn. Hur jobbigt det är att klä på overaller, eller att tackla det uppror som utbryter om du försöker tvinga ut den obstinata pubertetsungen (som istället för ett par nya joggingskor fått det senaste World of Warcraft-spelet i julklapp) i friska luften.
Att vara curlingförälder är att vilja väl men ändå köra i diket.
Och det är lättare att ge upp än att ta striden.
Precis lika lätt som att skylla övervikt på socker och enbart socker.
Men ekvationen, som tydligen ska vara så svår att fatta, är minst lika enkel.
Om du gör av med lika mycket som du stoppar in blir du inte fet, om du inte är sjuk på ett eller annat sätt.
Kanske är det så att samma curlingföräldrar som skjutsar överallt blir så trötta av det eviga curlandet att de inte orkar laga mat, inte orkar äta på bestämda tider? Det är lättare att hämta pizza än att göra korvgryta. Lättare att blunda för småätande än att säga nej. Särskilt om man själv gillar att småäta.
Men socker i sig är faktiskt inte farligt. Socker i lagom mängd är gott och dessutom något vi behöver för att må bra. Och jag har tröttnat på skrämselpropagandan.
Folk får väl börja ta ett eget ansvar istället för att leta enkla bortförklaringar. Börja motionera. Ta cykeln. Ät frukost, lunch och middag. Har du inte tid, skyll dig själv. För då är du på riktigt en Dålig Förälder.
Ikväll blir det glass till efterrätt hemma hos oss.
Men bara om man ätit upp maten först.
Fundering: Hur många kalorier har jag förbränt efter att ha lyckats klä på två motsträviga ungar alla overaller, kängor, mössor, tröjor, sockor, vantar och hals-dukar?
Det kanske inte är värt en semla, men en kanelbulle kanske?
Men. Sossarna tycker inte att barn ska cykla. De tycker att ungarna ska åka buss.
På skattebetalarnas bekostnad, som bekant.
Tur då att vi satsat miljoner på att göra Visby till en av Sveriges mest cykelvänliga städer, med fina cykelbanor, rondeller, trafikljus och övergångsställen.
Nu behöver vi bara en ny curlinghall till samhällets curlingparti också. Då kan vi ta bussen dit allihop.
Och apropå att röra på sig.
Min fyraåring brukar skutta av glädje när hon får en present, godis eller en helt vanlig pinne (barn är lättroade ibland).
Hon är därvidlag faktiskt inte helt olik tuffe handbollshjälten Dalibor Doder, vilket är något jag aldrig trodde jag skulle skriva.
För Doder (min favorit i handbollslandslaget - det är roligast att heja på den minste), skuttar också.
Kolla nästa gång han gör mål - han studsar hem som ett litet barn, små söta, lyckliga glädjeskutt.
Det ser befriande ut.
Jag ska nog också börja skutta.
Det är bara det där med mål som kan bli ett problem, för jag tänker inte skutta utan anledning.
Veckans lista. Saker jag gillar med socker.
1) Det är sött.
2) Jag blir pigg och glad.
3) Man kan ha det i vispgrädde som man lägger på våfflor (också med socker) tillsammans med sylt (nästan enbart socker).
4) Mitt favoritgodis sega sockerbitar består av en hel hög med E-nummer, emulgeringsmedel och annat märkligt. Men framför allt - socker.
5) Det som är kvar i tallriken när jag ätit upp mina mosade jordgubbar är till hälften socker upplöst i mjölk och bärsaft.