Den minst viktiga frågan när gäller kungen och den senaste uppståndelsen är huruvida han har varit på strippklubb eller inte.
I den inte särskilt klargörande tv-intervjun i måndags kväll svarade han att det hade han inte varit. Förutom i Paris där de kanske var på något ställe med "lättklädda damer ". Men annars, nej, det kunde han inte påminna sig.
Jag vill påstå att man nog faktiskt kan påminna sig om man varit på strippklubb, även om det var för 40 år sedan. Och kungen gav ett inte helt trovärdigt intryck, om man säger så.
Nu ska man veta att kungen som ung var jetsettarnas jetsettare. Han var stekarkungen. Han var en stekare långt innan uttrycket fanns.
Kungen och hans vänner var förebilderna, arketyperna, för de champagnesprutande wannabes vi kan se på Kallbadhuset vecka 29 varje sommar.
Klart att de gick på strippklubb. Det hade varit en nyhet om de inte gjorde det.
Men med skämskudden i famnen (det var plågsamt att se tv-intervjun) undrade jag varför han inte bara lade åtminstone några av korten på bordet. Varför sa han inte att visst, han och hans polare levde loppan ganska hårt ett tag?
De gjorde sannolikt allt som unga killar med mycket pengar men utan omdöme gör om de får möjlighet. Det är ju inte ens en hemlighet, och att försöka mörka det eller ge sken av att han suttit hemma på slottet och pluggat regentlängder fram tills han träffade Silvia är ju bara... korkat.
Nu ska det erkännas att det inte krävs mycket pengar för att gå på strippklubb. Det behövs bara dåligt omdöme.
För snart 20 år sedan var jag och vännen Ola i London på någon slags idrottsresa (bara en sån sak). Vi tyckte att vi skulle vara lite wild and crazy nu när vi var i utlandet och allt.
Det slutade med att vi på en obskyr bakgata i Soho tvingades betala 3000 kronor var för varsin avslagen cola utan att få sen en enda naken tjej. Vi var glada att vi slapp därifrån med knäskålarna i behåll.
Sedan dess försöker jag undvika såna ställen. Jag gillar inte att bli blåst eller hotad till livet, och något säger mig att risken att råka ut för båda de sakerna är större om man befinner sig på etablissemang som i princip alltid drivs av mer eller mindre kriminella människor.
Nu tror jag kanske att kungen och hans stekarkompisar gick på något mer exklusiva ställen än Ola och jag. Risken att han skulle tvingas köpa ut sig från en källarlokal i Soho får anses vara liten.
Å andra sidan, 3000 kronor hade de haft råd med.
Jag och Ola fick leva på vatten och nudlar i flera veckor.
Sällan har talesättet "synden straffar sig själv" varit mer passande.
Hursomhelst är detta som sagt det minst uppseendeväckande i hela soppan.
Att kungens barndomsvän kontaktar maffian för att få tag på snaskiga bilder som kungen hävdar inte finns är mycket konstigare. Man ringer inte Milan Sevo överhuvudtaget, om man inte har något fuffens för sig.
Det som är allvarligt på riktigt är om det kan bevisas att kungen ljugit. Då sitter han i klistret. Och då kan vi konstatera att uttrycket "synden straffar sig själv" inte bara gäller finniga bonnläppar från Gotland.
Veckans lista, helt från det blå. Fem favoritbokstäver.
1) A. Som i Aina, Anna och ananasringar.
2) I. Som i Inez och isglass.
3) M. Som i Mats, mamma och mittback.
4) K. Som i Katthammarsvik, Kappelshamn och Kajsa.
5) S. Som i segla, sommar och semester.