För kung och fosterland. Så mycket ska man ta i om det ska vara nåt, sägs det.
Ett ordstäv som snart är helt otidsenligt. För kungar är snart ett minne blott i drottningriket Sverige.
Efter den senaste veckan av rojalistisk yra är det nästan så att jag misstänker att den kungliga bebisen är ett beställningsjobb.
Jag menar, kungahuset har varit i visst behov av medvind efter det senaste årets mindre glansfyllda nyhetsrapportering. Men när det som bäst behövdes ploppade en liten bebis ut, och opinionssiffrorna vände direkt.
Jag gillar monarki, det är inte mycket att hymla med. Det gör de flesta svenskar. Till och med socialdemokrater gillar hovet även om de inte gärna säger det högt eftersom det står i det lilla röda partimanifestet att man ska vara republikan. Åke Svensson (S), regionråd, valde att snyggt svara "pass" på frågan republik eller monarki i GT.
Jag brukar emellanåt ondgöra mig över traditioner och att vi alltid vill ha det som det alltid har varit. "Så där har vi aldrig gjort" kan vara en av de vanligaste meningarna i vårt land.
Men innerst inne gillar jag det. Det finns en trygghet i att göra saker på ett visst sätt. En midsommarstång ska ha två ringar även om den kan göras fin på andra sätt. Det ska finnas skinka på ett julbord även om det finns godare saker att äta.
Och det ska finnas en kung (eller drottning) i Sverige.
Invändningarna mot kungahuset brukar vara två.
Den första, den om att apanaget är för högt och att hovet är dyrt i drift köper jag inte. Det skulle kosta multum även utan en kung att hålla efter våra slott och kulturföremål. Och jag vill tro att hovets värde som reklampelare ger pengar tillbaka för resterande utgifter.
Den andra, den om att man inte ska ärva en titel kan diskuteras. Men det är inte vi vanliga undersåtar det är synd om i första hand, det är kungligheterna som får ta smällen.
Lilla Estelle kan inte välja om hon ska leva ett liv i offentligheten. Hon blir en kändis oavsett om hon gillar det eller ej, och varje steg hon tar kommer följas av nyfikna blickar.
Men om hon står ut med det, och om hennes familj gör det, så är det helt okej för min del. Och när det gäller hovet tror jag att många svenskar faktiskt också är stolta över att vi har något som gör oss lite speciella i världen, något som inte är Ikea eller H&M.
Sedan hade det kanske inte gjort nåt om kungen hade varit lite mer... kunglig emellanåt. Och mina barn har ett och annat att säga om hur prinsessorna ser ut och deras avsaknad av rosa kläder och tiaror till vardags. Men det får jag leva med.
Dock, rojalist som jag är, jag blev lite mer besviken än förväntat över att Gotland blev snuvat på Estelles hertiginnetitel. Östergötland? De har ju hur mycket som helst i Östergötland, de behövde väl inte sno Estelle också?
Nåja, tänkte jag för att trösta mig. De har i alla fall ingen ringmur runt Norrköping.
Lite senare samma kväll så rasade vår.
Det kändes lite för vältajmat för att vara slumpen. Förmodligen var det Östergötlands fel på ett eller annat sätt.
Veckans lista. Fem saker som gjort det lite tungt att vara gotlänning på sistone.
1) Vi missade Estelles hertiginnetitel.
2) Ringmuren är trasig.
3) Färjornas dystra framtidsutsikter.
4) P-avgiftskaoset del 314. Rör inte min p-skiva.
5) Ekonomin. Firma AB Gotland går inget vidare.