Kräksjukan gav nyårslöfte

Gotland2012-01-04 04:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Ett nytt år har börjat och 2011 är redan historia.

Det som alldeles nyss var framtid och förväntningar är plötsligt bara minnen av besvikelser och framgångar. Men ju fler år som går, desto svårare blir det att skilja dem åt.

Det är de stora händelserna man minns, det är dem man räknar vare sig det handlar om sorg eller segrar.

Nyårsafton 2011 lär vi inte glömma i vår familj. Det kommer för alltid vara det året då vi i omgångar låg däckade i kräksjukan. Jag avslutade det gamla året på muggen, och inledde det nya på samma ställe. Jag får hoppas att det inte är ett omen.

Å andra sidan, man kan välja att se saken från den goda sidan. Det är bara en fråga om inställning.

Jag har två nyårslöften. Båda är stående, jag lovar dem varje nyår. Det första är att kasta dåliga pennor omedelbart eftersom få saker gör mig vansinnig på lika kort tid som en trasig penna.

Det andra är att inte bli fet, och där är kräksjukan en hjälp på traven.

Jag är, åtminstone för stunden, tillfreds med att bli ett år äldre varje år och rynkor i ögonvrårna stör mig inte. Men, jag är ändå så pass fåfäng att jag anser att få saker får en att se ut som en farbror i förtid som 15 extrakilon som en livboj runt magen.

Vissa har det där naturligt, de kan äta chips och pizza till frukost, lunch och middag och ändå gå omkring som kalsongmodeller. Vi andra får jobba hårdare.

Jag har ingen lust att tulla på det jag kallar livets goda. Pizza, chips, whisky och snus är hörnstenar i tillvaron, och renlevnad är något andra får pyssla med om de vill.

Då återstår inga andra alternativ än att träna eftersom det måste råda jämvikt mellan input och output.

Om detta är jag knappast ensam har jag märkt när jag masat mig till gymmet i januari. Sällan är det så mycket folk som, liksom jag, lovat vitt och brett och som med varierande framgång svettas på löpbanden. I mars brukar det inte vara så många kvar, så jag antar att det där med att hålla löften är lite olika.

Förra året blev det 210 träningspass. Fotboll, innebandy, gym och löpning. Det låter inte riktigt klokt nu när jag räknar, och jag fattar inte hur jag hunnit med. Men jag lyckades i alla fall med att sluta året på en matchvikt ett kilo under fjolårets.

Förvisso räddades jag på mållinjen av den där vinterkräksjukan som ur ett kortsiktigt perspektiv är långt mer effektiv än kvällstidningarnas flashiga mirakeldieter.

Som sagt, inget ont som inte har något gott med sig.

Nu väntar jag bara på löpsedeln: Viktchockmiraklet: så tappar du tre kilo på ett dygn.

När klockan slog tolv på nyårsafton låg vi redan och försökte sova. Det smällde en del utanför fönstret, även om det var mindre än tidigare år.

Ett sundhetstecken anser jag, för fyrverkerier är enligt mitt förmenande bara ett högljutt sätt att elda upp pengar. Den som sett ett riktigt fyrverkeri, en proffsig pyromanshow som på Vattenfestivalen eller millennieskiftet i Stockholm, den borde rimligtvis aldrig handla egna larviga pytteraketer.

För det blir ju aldrig mer än i bästa fall halvdant.

Veckans lista: Fem onödiga saker jag tänker bränna pengar på under 2012.

1) Snus. Man blir fet om man slutar har jag hört.

2) Fondspar. Som fyrverkerier. Fast tyst och helt utan underhållningsvärde.

3) Trisslotter. Det ryktas i alla fall att någon vunnit något någon gång.

4) En Ipad. Jag behöver den inte. Men vill ha.

5) En klocka. Jag har redan fyra.

Nyhetschef
redaktion.gt@gotlandstidningar.se

Läs mer om