Är det gotländska kulturlivet kosmopolitiskt eller provinsiellt? Bo Madestrand hos Dagens Nyheter (den där högerpopulistiska tabloiden i Stockholm ni vet) gjorde i somras (23/7) en konstrond på Gotland. Med all rätt hyllades där utställningar med Sadaharu Horio (Sundre), Martina Hoogland Ivanow (Bungenäs och Tova Mozard m.fl. (Hellvi), även om hyllningarna också garnerades med kritik. Hyllningarna sammanfattas med en eloge till den gotländska landsbygden där konstlivet blomstrar och det ställs i motsats till hur illa det är ställt i Visby, där konstlivet sägs ha gått i stå på senare år. Och det är klart; det som nu visas på Konstmuseet i Visby är ett hopplock från Region Gotlands samlingar och det känns måttligt spännande. Och GoCart och vissa små privata gallerier kan aldrig bli mer än ett komplement (om än viktiga sådana). Och, som sagt, Konstmuseet har nog under senare år haft en provinsiell inriktning. Det har visats gotländsk konst där helt enkelt. Men det ska ett gotländskt länsmuseum göra. Men inte bara. Den gotländska konstpubliken måste även få sig annat till livs. Det kräver ett aktivt och hårt arbete – och pengar. Men det finns ett övergripande problem. Visby behöver en ny attraktiv konsthall med rejäla utställningsytor, verkstad, arkiv, café m.m. Och – jag har sagt det förut – en ny konsthall skulle med fördel kunna härbärgeras i nuvarande Solbergabadet (om- och tillbyggt).
Åter till det kosmopolitiska i det provinsiella och det provinsiella i det kosmopolitiska. För det är antagligen så det är; det lilla ligger i det stora och det stora i det lilla. Det får mig osökt att tänka på Fredrik Ekelunds författarskap som har en sådan tydlig förankring i Malmö men som trots det besitter ett stort mått av allmängiltighet. Hans senaste ”Joggarna” (femte delen bland böckerna om Hjalle och hans kompisar) är nog det bästa i genren sedan Sjöwall/Wahlöös dagar. I ett kulturellt isolerat Stockholm har det knappast noterats. Malmö har väl, för övrigt, på någon sorts kosmopolitiska skala inte bara sprungit om Stockholm, utan lämnat Stockholm långt och hopplöst efter. Gotland då? Jodå, vi klarar oss nog. Efter sommarens alla injektioner och influenser utifrån ska det bli skönt att få dra sig tillbaka i höstmörkret – den vackraste årstiden på denna ö.
Det hissar vi
Hjem! Räddar måndagskvällarna framför TV:n!
Och det dissar vi
Cyklister mot enkelriktat – hårdare straff!