Koltrastar är som människor
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det kommer att bli en jobbig dag. Fjorton mil skidåkning. Nu om en halvtimme nio mil i Vasaloppet och vid tolvtiden fem mil vid VM.
Jag har förberett mig så gott jag kan. Kaffe, några smörgåsar med ost, prickig korv och min egen inlagda jästa surgurka. Dessutom lite salta jordnötter.
Klarblå himmel, fyra grader kallt och perfekt skidföre. Pekka har redan hojtat i mer än en timme ute i hönshuset och fåglarna slåss om solrosfröna jag just lagt ut på fågelbordet.
Tjugofem minuter kvar till start.
För ett år sedan stod jag själv där, i ett av de sista leden vid starten i Sälen. Jag och min äldsta dotter. Vi hade stigit upp redan vid tretiden, vräkt i oss gröt och en massa annat, som en vasaloppsåkare påstås behöva äta för att klara sig ända till målet i Mora. Vi stuvades in i bussar som körde oss till starten och där stod vi sen och hoppade i två timmar för att hålla värmen.
Det var nollgradigt och det snöade och det är det värsta skidföre som finns, så jag var inställd på att inte klara mer än halva loppet. Till Evertsberg.
Men det blev värre pannkaka än så.
Efter två timmars kaos i första backen gav min dotter upp när hon äntligen kom upp på krönet. Jag själv tog mig till första vätskekontrollen vid Smågan och därifrån åkte jag buss till Mora.
Men nu sitter jag här i tryggt förvar i skinnsoffan. Just nu står min favorit bland sportreportrar, Sven "Plex" Pettersson, och pratar i TV. Vasaloppet utan "Plex" är som julafton utan Kalle Anka. Det var förresten "Plex" som vid ett Vasalopp för många, många år sen fick mig intresserad av alternativ energi. Vi satt på hans hotellrum och han berättade att i sitt fritidshus i Hälsingland, eller om det var Härjedalen, hade han installerat en solfångare. Den hade han köpt i Norge för 500 kronor och den gav tillräckligt med energi för läslampan vid sängen och till kylskåpet. Jag blev mycket imponerad.
Nu går starten!
Då och då lämnar jag i alla fall soffan för diverse privata och andra ärenden. Bland annat tittar jag till fågelbordet där maten börjar ta slut. Nattens och morgonens kyla har orsakat trängsel vid bordet. Ett mycket intressant skådespel.
Koltrastarna tar störst plats och de är också de mest egoistiska. De råkar ständigt i luven på varandra och slåss om varje frö. De mindre fåglarna däremot - pilfink, rödhake, grönfink, blåmes, domherre och talgoxe - samsas bra de korta stunder de slipper koltrastarna. De små är vänner, de stora fiender. Finns det någon mänsklig symbolik i detta? Det gör det nog.
De första vasaloppsåkarna har nu hunnit till, 37 kilometer från starten. En timme och fyrtio minuter har de åkt. Efter så lång tid i fjol var jag fortfarande kvar i första backen, drygt två kilometer från starten.
En norrman leder. Ständigt dessa norrmän!
Näst sista omgången i Tips-SM. Katastrof, bara fem rätt! Men i den lokala tävlingen om titeln södra Gotlands bäste tippare behåller jag ändå min andraplats och jag tog till och med in en poäng på ledaren.
Min värste konkurrent, herr Hylander från Vamlingbo, hade tack och lov också bara fem rätt, så honom har jag fortfarande ett stenhårt grepp om. Dessutom brukar han vara som svagast i själva spurten, så jag är inte speciellt orolig.
Må sämste tippare förlora!
Hur blir man för gammal? Tänker på det när jag sitter här, fortfarande klädd i morgonrock, och äter salta jordnötter och tittar på Vasaloppet. Inte är väl jag för gammal för att åka Vasaloppet en gång till? Varför anmälde jag mig inte till årets lopp istället, nu när skidföret är så mycket bättre? Och jag småsvär över att det fortfarande är så många norrmän i täten. De har säkert en plan. Och just nu får jag också veta att Anders Södergren inte ska köra femmilen i VM om en stund. Fortfarande magsjuk. Är det några andra än svenskar som varit magsjuka vid detta VM?
Ja, ni förstår själva hur gubbgnällig jag är just nu.
Vid Smågan, kontrollen där jag själv gav upp i fjol, intervjuas en åkare från Stockholm. Han har åkt över trettio Vasalopp, men nu tänker han bryta för första gången, för han har så dåligt glid. 80 år är han!
Så egentligen är jag inte alls för gammal för ett nytt försök. Efter loppet ska jag ringa min dotter och fråga om vi ska anmäla oss.
Hoppas hon säger nej.
Träffar en person på Macken som berättar att han skjutit elva rävar i vinter.
Jag berättar att jag har fångat en i rävfällan.
Vi rävjägare har mycket att prata om.
Tack och lov, svensk seger i Vasaloppet och då gör det inte så mycket att en norrman vinner femmilen.
Jag ringer min dotter och frågar om hon tycker vi ska anmäla oss till nästa år.
- Nej! säger hon.
Fegis!