I veckan kom en sexåring hem från skolan och berättade att hennes bästa vän meddelat att han inte ville leka med henne eftersom han inte leker med tjejer.
Här tänker jag att jag inte ska skriva något mer. Jag borde lämna in krönikan så och låta det smälta in hos er. Ni borde sannerligen stanna upp där och tänka. Försöka sätta er in i hur det känns för en unge med snippa, som lekt med ungar med snopp sedan hon föddes, att helt plötsligt bli ratad.
Men främst borde ni tänka kring det faktum att en sexåring medvetet väljer bort vissa för att de är tjejer. Tänka på att den synen han har på tjejer nu, som något som man kan välja eller välja bort, den synen kommer han att ha på tjejer om fem år också. Och om tio år. Tjugo år. Han kommer med andra ord att bli exakt som de flesta av er.
Ja för de flesta av er män har ju gått igenom det som många av er så gulligt kallar för ”fasen”. FASEN ni vet, när småkillar blir rädda för ”tjejbaciller” och helt slutar leka med tjejer.
Till fasen hör i allmänhet även att de blir medvetna om sitt utseende och vill klä sig och klippa sig på sätt som tydligt markerar deras könstillhörighet. De börjar prata äcklat om ”tjejgrejer” och skulle hellre DÖ än att sätta på sig en tröja som på något sätt innehåller en färg som är lite glad.
Det är även nu de slutar prata. Slutar berätta om sina dagar, sina upplevelser, känslor och sina tankar. Lärare, förskolepedagoger och framförallt föräldrar, låter det ske. Ifrågasätter inte utan slutar bara köpa kläder med färg. Slutar fråga om deras dag. Lägger er inte i.
Ni kallar det för FAS, men grejen är att den fasen aldrig går över.
Och eftersom de som små pojkar har getts tillåtelse att välja bort flickor, så har många män väldigt få kvinnor i sitt liv även som vuxna. Och framför allt så har många män synen på kvinnor som något som 1. finns till för att komplettera/tillföra/uppfylla män 2. som inte är självklart (märks till exempel i styrelser, på arbetsmarknaden och så vidare) 3. en väldigt skev bild på vilka som får ta plats och vilka som inte får det.
Och där har ni grunden till varför samhället i mångt och mycket ser ut som det gör. För att vuxna accepterar småpojkars hat och förakt för tjejer. För att föräldrar accepterar att pojkar slutar prata eftersom det ses som manligt att inte prata. Manligt att förakta tjejer och alla våra tillbehör. Och allt det här kommer att gå ut över flickorna, döttrarna, kvinnorna. Men främst över männen själva.
jenny.thomasson@hotmail.com