För några veckor sedan diskuterade jag Uppdrag Gransknings huliganprogram med en god vän. Han var relativt bestämd i sin uppfattning och menade att det mesta var uppförstorat av media. Han kallade programmet Uppdrag Vinkling och han är långtifrån ensam om den uppfattningen. Som ett brev på posten tvingades förra veckan Djurgårdens fotbollstränare, Magnus Pehrsson och klubbens ordförande Tommy Jacobsson, på grund av hot lämna sina uppdrag.
Är det verkligen massmedias fel att det kastas in saker på planen (päron, mynt, flaskor) så att matcher blir avbrutna? Är det verkligen massmedias fel att ledare, spelare och deras anhöriga blir hotade? Ytterst tveksamt hävdar jag.
Däremot har media säkert, genom sin vinkling och emellanåt överdrivna rapportering, en del skuld i det hela. Men att enbart skylla på massmedia är nog en lite enkel förklaring på problematiken tror jag bestämt.
Nu till veckans fem rökare i krysset:
The Who - Won't Get Fooled Again, 1971
En del händelser i kombination med vissa låtar har en förmåga att etsa sig fast i minnet. Jag hade ju hört den här låten många gånger tidigare men det var just vid ett speciellt tillfälle som den likt ett tuggummi fastnade. Jag jobbade en kortare period i Spanien och förutom musiken jag själv ansvarade för hörde jag väl inte direkt nåt gångbart. Jag var inte helt kompatibel med den spanska radion så att säga. Men en dag då jag satt i den lilla hyrbilen som skulle ta mig de 45 milen till Barcelona hände det. Helt plötsligt och totalt utan förvarning började denna klassiker att spelas i bilens högtalare. Det var en så ljuvlig känsla att känna igen något som spelades så jag minns att jag fick ståpäls. Lång är den också så den räckte nästan hela vägen till slutdestinationen.
Richard Hell And The Voidoids - Blank Generation, 1977
Mannen som innan låten såg dagens ljus hade avverkat medlemskap i bland annat Neon Boys, Television samt i Johnny Thunders, Heartbreakers. I eget namn, under musikhistoriens bästa år, släppte han så denna dänga 1977. Sa jag New York?
The La's - There She Goes, 1988
Pop av bästa märke. Bassisten John Power bildade senare The Cast som gick hem i vissa kretsar.
Link Wray - Fire And Brimstone, 1971
Linken är kanske mest känd för den instrumentala låten, Rumble. Han gjorde dock fler bra låtar och det här en sådan. En låt som The Nomads har i sin repertoar sedan många år tillbaka. I skrivande stund kom jag på att jag faktiskt var representant i vinnarlaget i ett Link Wray-giss på Debaser strax efter hans bortgång.
Liket lever - Levande Begravd, 1979.
"Vad är det för mening med livet
Det är ju ändå alltid samma sak
För åt vilket håll man än vänder sig
Har man alltid ändan bak
Och du kan inte lita på någon
För överallt är det låst
Alla vill tjäna stålar
Och ingen vill bli blåst
Jag vill inte bli levande begravd
Jag vill inte vara någons slav"