MIEN NIKLASSON, HABLINGBO: Kärlek i mejl från gården

Jag har ett suddigt barndomsminne där jag försöker krama min far en gång, men han blir bara stel som en pinne. Vänder bort huvudet och ser förlägen ut. Det är nog första och sista gången jag försöker krama honom. Mamma däremot tog i oss barn, gullade med oss, men pappa och faffa gjorde det inte. Jag blev aldrig kramad som barn för man gjorde inte så i den kulturen. Jag blev aldrig kramad som barn men kände mig oerhört älskad ändå. Kärlek kan yttra sig på fler sätt än med kramar. Kärlek kan vara när farsan nästan sprack av stolthet när han såg oss barn. Kärlek kan vara när man låg sjuk och faffa gjorde sitt yttersta för att fånga in min kattbons på höloftet, för att han visste att jag ville ha honom hos mig i sängen. Det finns fler sätt, än ett, att visa kärlek på.

Så växte man upp och kom ut i nya kretsar. Nya kulturer. Där skulle det kramas hela tiden. Välkomstkram, hejdåkram, lyckatillkram, varma kramar och så lite kindpussar på det. Jag har alltid känt mig hopplöst klumpig och dum i de där situationerna när jag står med utsträckt hand och man försöker kramas med mig. Jag blir nervös och tappar balansen. Är rädd för att kramas för lite. Är rädd för att kramas för mycket. Och ibland känns det som om människor försöker sätta sig på mig genom att kramas. Lilla gumman mig lite. Fast jag vet att det inte är så. Jag kramar inte mina systrar fastän de är så viktiga för mig. Jag kramar inte min bästa väninna från barndomen. Man kramas inte där vi kommer ifrån. Men vi tycker om varandra ändå.

Att visa kärlek för den man älskar kan man göra på flera olika sätt. Kärlek kan vara att köpa ett stort fång rosor. Kärlek kan vara att ta in på hotell utan barn. Kärlek kan vara att äta en god middag på tu man hand. Eller åka på semester till ett varmt land. Men kärlek kan också vara när ens älskade är ute och åker traktor och får syn på ett bestånd med vackra blommor i ett vägdike. Hur han då stannar till och gräver upp en tuva med gödselgrepen som råkar ligga bak på vagnen. Och hur han sedan överlämnar den jordiga klumpen, ännu liggandes på skitgrepen, till mig med orden:
- Här! Gräv ner den i trädgården någonstans. Du har ju sagt att du gillar såna hära.

Kärlek kan vara att kliva upp jättetidigt på morgnarna i lamningen och tillsammans gå ut i ladugården och pyssla. Att tillsammans glädja sig över hur lammungarna växer. Kärlek kan vara att plocka fodermajs på grannens åker med barnen. Och sedan grilla kolvarna i trädgården medan sensommardimmorna rullar in från åkrarna.
Kärlek kan vara att ta med sig barnen och hunden och tillsammans gå på isen nere vid Petes och förundras över alla märkliga isformationer. Kärlek kan vara olika i olika kulturer. Och "vackat kan vare mosse pa en gammel sprucken stain", om ni förstår hur jag menar.

Mien Niklasson, Hablingbo: Kärlek i mejl från gården

Jag ska försöka skriva om kärlek. Vi får väl se hur det går med det. Jag växte upp i en familj där man inte tog i varandra. Jag blev aldrig kramad som barn.