Kära fru landshövding!
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Några tips på vägen är att lära dig kasta varpa, lära dig att uppskatta smaken av dricke samt att hålla ögonen öppna efter dolda inspelningsapparater. Men du ska inte oroa dig, det ska nog gå bra det här!
Jag är glad att du är på plats. Jag är glad åt att du är kvinna. Man varken ser eller hör särskilt mycket av kvinnorna på den här ön, förstår du, så det var en lisa för själen att se bilder från din lunch med kommunstyrelsens ordförande, Eva Nypelius, i torsdagens tidning! Vidare är jag glad åt att du sannerligen verkar vara kompetent nog och väl kvalificerad för ditt uppdrag som landshövding på denna vår ö.
Din cv är nog inte att leka med, skulle jag tro.
Nu undrar du kanske vad det är jag vill dig, såhär på lördagsmorgonen? Jo, det var ju så att jag, i ovan nämnda artikel, uppmärksammade att du gärna emottog tips och åsikter på hur den årliga sommarfesten borde gå till! Här känner jag nämligen att jag har ett ovärderligt tips att ge dig!
Mitt tips är helt enkelt att du bjuder in mig!
Ja, där satte de nog kaffet i halsen igen, alla gutarna som lider så när man, på något sätt, framhäver sig själv så här offentligt! (Det är, för övrigt, en annan sak du måste lära dig om den här ön: Man får inte tro att man är någon!)
Men låt de harkla sig bäst de vill, för det är så mycket som står på spel, förstår du.
Jag är ju mammaledig nu. Mammaledig för andra gången på tre år. Jag var bara 22 år när jag fick mitt första barn, vet du och grejen är att min cv alls inte alls är något att leka med. Jag hade ju inte ens hunnit plugga! Och som kronan på verket var jag så korkad att jag bosatte mig här, där det knappt finns några jobb! Till hösten kommer jag att behöva ett och jag vill inte ruttna bort som vikarie i hemtjänsten! Jag vill inte heller bli ladugårdsföreståndare eller städare hos Gotlandshem, förstår du det, fru landshövding! Jag har andra planer för mig själv.
Du förstår, det riktigt kliar i mina fingrar nu. Det kliar i mina fingrar och det pirrar i min mage, när jag tänker på alla möjligheter som finns där ute och på alla stordåd jag faktiskt kan uträtta, trots avsaknaden av högskolepoäng (vilka jag planerar att håva in lite pö om pö under årens lopp). Men jag behöver hjälp på traven, fru landshövding och det är där som du kommer in i bilden!
För det är här som du bjuder mig på sommarfesten så att jag kan få mingla och socialisera med öns alla höjdare och skaffa mig lite Kontakter. Jag har förstått att det är det bästa sättet att skaffa sig arbete och det passar även mig perfekt, då jag brukar ha väldigt lätt för det här med att socialisera.
Kort sagt är jag en jäkligt trevlig person och dessutom är jag bara 25 år. Med tanke på hur gästlistorna till de tidigare sommarfesterna i residenset brukar se ut, så skulle jag vilja säga att det behövs lite ungdomlig fägring på de där festerna. Lite energi, liksom.
Jag har även noterat, att de flesta på listan är personer med relativt hög inkomst, eller/och alternativt, människor som sitter med makt av olika proportioner och jag tänker att sällskapet kanske blir lite väl homogent med sådana konstellationer, då endast en av samhällsklasserna finns representerad?
Även där kan ju jag stå för lite fräschör! För aldrig har det väl förekommit en gäst på sommarfesten, med en "inkomst" på 6300 kronor i månaden?
Ja, jag skulle vilja kalla det för ett rent nytänkande, att bjuda en fattig småbarnmorsa på 25 år att mingla runt där bland biskopar, författare och popstjärnor!
Dessutom sitter jag faktiskt på makt! En halv sida i Gotlands Tidningar varje lördag är kanske inte direkt något att skryta med, men det är i alla fall det!
Så kära fru landshövding. Bjud mig! Jag lovar att jag kommer att göra succé!
Med vänliga hälsningar Jenny Thomasson.
P.S. Placera mig gärna bredvid Orup. Jag har alltid varit lite svag för honom! D.S