NÀr jag fjÀrtar som mest hemma brukar hon som snart Àr Ätta skrika att hon vill ha en gasmask.
- Mamma! Gasmask! Pappa har pruttat igen.
Jag hÀvdar rakryggat att luften Àr fri men jag kan samtidigt förstÄ paniken. Vi har ju alla varit i den situationen nÀr nÄgon i vÄr nÀrhet...nÄja.
Men sÄ tÀnker jag ett steg lÀngre. Vilka intryck Àr det jag egentligen ger. Vad kommer hon som snart Àr Ätta att minnas av mig frÄn sin barndom fram i tiden.
Min pappa Àr borta nu, han fick vingar i mars, men lever förstÄs kvar i mitt hjÀrta. Jag tÀnker pÄ honom under de Är jag sjÀlv vÀxte upp, nÀr jag var i samma Älder som hon som snart Àr Ätta.
Vad minns jag, vad Àr konstruktioner, hur mycket Àr naggat av tidens tÀnder.
Det hÀr Àr fakta: Vi hade en blÄ VW-bubbla, en vit transistorradio, kyckling till söndagsmiddag, 12346 som telefonnummer och en finrum man inte fick gÄ in i nÀr vi inte hade frÀmmande, tv:n, den svartvita, stod i köket, dÀr fladdrade bilder frÄn OS i Mexiko.
Pappa kunde allt och hade svaren pÄ allt till en bit in i mina tonÄr. Han hade kort stubin, sÀrskilt bakom ratten, fÄ körde bil sÄ bra som han.
Han var inte snÄl, pappa, men sparsam. MÄnga var de gÄnger man tvingades vÀnta tills den med en krona betalade P-tiden verkligen gick ut. Han var beskyddande, tyckte om att ha koll. Drog jag i en skruv, och det lÄngt upp i vuxen Älder, skulle han ÀndÄ med en sista vridning kolla att den satt fast.
Irriterande dÄ, ett leende minne nu.
Och sÄ fes han. Under en bilpromenad fes han och jag i kapp, sÄ att mamma höll pÄ att fÄ dÄndimpen.
Men framförallt var han full av kÀrlek och stolt över mig, det enda barnet. En kÀrlek han och mamma alltid visade och som sedan burit mig fram i livet.
Jag skulle aldrig bli helt som han men jag mÀrker sÄ tydligt att dragen, bra som sÀmre, finns. Att arvet förts vidare. Nu Àr det jag som vill ha koll, som beskyddar, vill ha saker och ting pÄ mitt sÀtt. SÄ snÄl Àr jag nog inte, men rÀtt sparsam.
Kanske skriver barnen en gÄng nÀr jag Àr borta en krönika om sin gamle farsa, han som alltid sa "nej".
"Kan vi köpa playstation Äka till Thailand Àta pÄ McDonalds köpa en hund", Nej, nej, nej, nej. TrÄk-farsa.
Men kÀrleken. KÀrleken Àr outplÄnlig och sirligt mejslad i mitt inre.
GÀller bara att kunna förmedla den rÀtt och att den landar mjukt i deras hjÀrtan, utan förbehÄll och grÀnser men möjligen med gasmask.