Hes (vrål) och mörbultad (ryggdunkar och omfamningar) efter en hysterisk fotbollskväll på Fiket. Nu sitter jag här och väntar på att ett barnbarn ska vakna. Hon är på Gotland för att ta körkort och bor hos mig i tre veckor. Efter de första dagarnas turbulens med mathållningen – hon håller på med något som heter GI, långsamma kolhydrater, vilket bland annat innebär att hon inte får äta pasta och potatis – har vi nu infört tvådelad matlagning. Ibland kan hon äta lite av min mat och ibland smakar jag hennes. Det fungerar bra.
I dag ska vi övningsköra. Det gjorde vi i går också, i Hemse. Hon var alldeles slut efteråt. I dag blir det Hoburgen där biltrafiken så här års är ganska sparsam. Hon ska få träna start med rätt dragläge i den svaga lutningen vid Majstregården. Lamellerna!!!
Hon tycker i alla fall det är mycket bättre att övningsköra med mig än med sin pappa.
– Vi blir ovänner innan vi ens satt oss i bilen! säger hon.
Det är bra att skatten på Gotlands höjs med en 50-öring. För vård, skola och omsorg.
Däremot är det trist att skattehöjningen drabbar alla lika. 50 öre är 50 öre rakt över, för rik som för fattig. Till skillnad mot den med täta mellanrum sänkta inkomstskatten. Den gynnar de rika allra mest.
25 procent av skattesänkningarna går till den tiondel av befolkningen som tjänar mest. Bara 1 procent går till dem med lägst inkomst. De som tjänar mer än 42 500 kronor får ut 6 000 kronor mer i månaden nästa år. De som tjänar mindre än 7 800 kronor får 300 kronor!
Enligt siffror från Riksdagens utredningstjänst.
Såg följande rubrik på webbtidningen helagotland.se:
Gubbe körde utan körkort.
Han, gubben alltså, är 69 år och har tydligen för vana att köra utan körkort, för det var inte första gången han åkte fast. En gubbe! Jag tyckte det var ganska roligt, men visst skriver man fortfarande ”man”, inte gubbe, precis som man skriver kvinna, inte tant?
Och vid vilken ålder blir en man gubbe? Jag frågar barnbarnet, 20 år.
– Det beror på. 65 kanske?
Och tant?
– 60!
En god vän till mig... nej, kanske inte en god vän, men en person som jag känner mycket väl, ringer och berättar om sitt stora problem och sorg. Han träffade för en tid sedan en kvinna som han blev mycket förälskad i. Jag har träffat henne, en förtjusande kvinna. De har planerat att flytta ihop, men nu är han tveksam:
– I en diskussion berättade hon att hon tycker illa om invandrare. De tar för stor plats, de är kriminella, de skapar oro på orten där hon bor, de... ja, hon tycker i stort sett detsamma som Sverigedemokraterna, även fast hon inte röstar på dem. Och du vet ju vad jag står i den här frågan. Självklart ska vi ta emot människor som är på flykt! Hur ska jag göra, kommer vi att kunna bo tillsammans? Jag älskar ju henne!
Jag svarar att jag inte har något bra råd. Kanske: Kärleken övervinner allt?
Mat i kväll?
Jag fick tio strömming och ett antal flundror på mitt utvadade nät i går och hade tänkt mig stekt strömming med potatismos och rårörda lingon. Men i en telefonkontakt med min dotter får jag veta att barnbarnet inte äter strömming. Och potatismos är ju peststämplat hos GI-folket.
Barnbarnet har sagt att hon tycker om piggvar, så kanske vågar jag chansa med flundra?