Medan jag sakta smälter bort i denna olidliga, extrema värme, tänker jag på att hur man än bär sig åt så är man alltid sin extrem.
Tyskland, till exempel, kommer tyvärr alltid att vara Andra världskriget. Thailand kommer för en lång lång tid att vara tsunami för oss svenskar. Mona Sahlin är Toblerone, Michael Jackson är pedofilen, och av tv-serien Tre Kronor som vi följde på 90- talet, minns vi mest bara den extreme psykopaten Sten Frisk.
En bok blir alltid ihågkommen för sin mest extrema (extremt bra, extremt läskig) textrad, en film för sin mest extrema scen. Jag, fast jag är så otroligt mycket mer än så, talas nog främst om som feministen, min man som datakillen. Av feministen och datakillens bröllopsdag minns ingen någonting annat än det extrema vädret. Åskan, regnet, strömavbrottet, åskknallarna. Gifte vi oss ens den dagen? Sa vi ja? Vi vet inte. För allting den dagen överskuggades av ovädret och därmed är ovädret det enda vi minns.
Jag tänker mig att högern i Sverige har det lite extra jobbigt nu, när något mer extremt än Kristdemokraternas husmorspolitik hotar med att ta över jobbet som extrem. Med näbbar och klor kämpar höger emot och det gör de rätt i. Ändå går det inte att komma ifrån att högerns extrem är nazisterna och rasisterna och det måste suga så otroligt hårt för alla de som röstar höger och på inga sätt vill kännas vid extremisterna som blir fler och fler för varje dag som går.
I veckan som gick fick en av vänsterns extremister hålla sommarprat på P1. Det var, enligt många, årets bästa sommarprat men en moderat politiker blev så arg att han kastade ut sin tv och meddelade att han aldrig mer tänkte betala radiotjänstavgift. I rättvisans namn kunde P1 gott ha upplåtit ett sommarprat även åt en extremist från högersidan kan jag tycka. Det hade varit spännande att se hur många tv- apparater som kastas ut då.
Min bebis föddes storväxt och har under sina åtta månader i livet blivit känd som den jättestora bebisen. När man pratar om honom, träffar honom, så är det hans stora kroppshydda som diskuteras. Nu börjar han smalna av sig lite och kanske kommer det vackra röda håret nu istället bli det man talar om, det man minns. Själv kallas jag än idag då och då för "kylbulln" efter mina tidiga år i total rundhet.
Jag antar att det är just såhär som rasism och främlingsfientlighet uppstår. Det där att minnas extremer, det är nog ett typiskt mänskligt beteende. Men det som skiljer oss åt är att vissa glömmer bort att tänka på att allting, alltid är så mycket mer än sin extrem.