Det är fars dag imorgon och jag har ingen egen far. Därför är jag är så glad åt att jag, som själv inte har fått uppleva hur det är att ha en pappa i vuxen ålder, via min man och hans pappa, har fått se så fina exempel på hur det kan vara. Som det här att min man alltid helst vill ringa sin pappa innan viktiga beslut ska fattas. Hur de kan prata i timmar och hur de alltid tycker att den andre är så duktig.
Jag har turen att få skörda frukten av en man som haft och har, en närvarande, engagerad och kärleksfull pappa. Det är inte alla som har det så lyxigt. Den finaste frukten i det trädet är respekt. Att jag, tack vare att min man har haft en pappa som respekterar kvinnor, fått en man som också respekterar kvinnor. En annan fin sak som min man har ärvt rakt från sin pappa är en öppenhet som jag älskar. En öppenhet för olikheter, för nya saker, nya tankar, nya infallsvinklar. De fastnar liksom aldrig.
Det viktigaste som min svärfar gjort och gör för sina barn är att han visar dem att dom är det viktigaste. Det viktigaste för honom. Det finns till exempel alltid plats för oss, rent fysiskt, när helst vi vill komma och hälsa på. Men framför allt så vet vi att vi alltid är välkomna. Att han alltid vill vara med oss. Och det värmer mig som svärdotter, som absolut inte tar det för givet. Men framför allt så har det gjort alla hans tre barn så oerhört trygga och stabila. Villkorslös kärlek gör så med barn.
Om man alltid ställer upp när det behövs, erbjuder sin tid eller sin rent fysiska kraft. Om man alltid erbjuder sig själv som någon man kan luta sig emot, stöta och blöta med. Om man ger allt det till sina barn så blir de trygga personer. För trygg blir den som aldrig är ensam. Min man har alltid haft sin pappa att luta sig emot.
Trygga barn som går sin egen väg och tror att ingenting är omöjligt får man nog genom att dels låta dem veta att de aldrig är ensamma även om de skulle hamna i sticket. Men även genom att lita på sina barn. Låta dem vandra sina egna vägar utan pekpinnar, allmänna åsikter eller fördömanden och istället stötta dem på vägen. Så har min svärfar gjort.
Det har nog varit helande och lyckosamt för mig att jag har fått se dem, min man och hans far. Och så har det smittat av sig på mig lite. Jag vill också gärna veta vad svärfar tycker och tänker innan beslut tas. Han säger aldrig rakt ut hur vi ska göra, men kommer med olika infallsvinklar och ideér. Han gör sylt åt oss också. Och barnvaktar sina barnbarn själv, oberoende av om svärmor kan eller inte. Respekten han alltid har visat mig, har alltid varit ömsesidig.