Det händer att jag vaknar mitt i natten, svettig och med lakanen som tvinnade rep i sängen.
Jag sätter mig upp, flämtande och vettskrämd. Skuggorna i rummet jagar mig, och jag vet att det blir omöjligt att somna om innan jag tagit itu med maran som ridit mig.
Jag med slår med darrande händer på min dator, startar skrivprogrammet.
Sedan hamrar jag ned orden i frenesi. En brinnande, glödande debattartikel om ett dammbygge i en norrlandsälv.
Nej. Det gör jag inte.
Det är faktiskt lika otroligt att jag gör en sådan sak som att två före detta ministrar utan känd gotlandskoppling skulle skriva debattartiklar gratis i rikspressen om gotlandstrafiken.
Eller, vänta nu. Det har ju precis hänt. Även om det känns lite som en dröm, overklig och med samma lite olustiga känsla i maggropen.
Anders Björck, före detta moderat försvarsminister, landshövding i Uppland och talman i riksdagen vaknade alldeles uppenbarligen en natt och kände ett tvingande behov av att skriva av sig i färjefrågan.
Han fick absolut inte betalt, och han sprang ingens ärenden, nej då. Han brinner för detta, trots att han sannolikt inte åkt färja till Gotland på den här sidan Dackefejden.
Björn Rosengren, före detta socialdemokratisk näringminister, han var tvåa på bollen. I Svenska Dagbladet publicerade han sitt alster. Ett lika oväntat som nyfunnet intresse för Gotland och våra kommunikationer avslöjades.
Kanske ska vi vara smickrade. Det måste väl vara så att det intensiva politiska lobbyarbetet influerat dessa två potentater att engagera sig? Kanske råkade Rosengren gå förbi Sergels Torg när Gotlandsupproret var där, och sedan dess har han legat sömnlös av skräck för vad som kan hända med våra kommunikationer om han inte ger sig in i leken.
Jag menar, det finns väl ändå ingen som tror att herrar Björck och Rosengren lånar ut sina namn till olika intressen. Ingen tänker väl ens tanken att de skulle få betalt någonstans ifrån för att tycka saker.
Inte ens om vi lägger ihop ett och ett och snabbt räknar ut vilket rederi som skulle kunna tänkas gynnas av deras utspel så tänker vi så.
Det vore förmätet. Vi pratar ändå respekterade och uppburna samhällsmedborgare här. Inte skulle väl de sänka sig till en nivå där de för en handfull dollar lånar ut sina goda namn och sitt fina renommé till simpelt, köpt lobbyarbete.
Nej då. Jag väljer att bli smickrad. Jag sträcker stolt på mig och tänker att gotlandsfrågan är så pass viktig (utom kanske för Fredrik Reinfeldt, statsminister) att den gör, om inte tjogtals så åtminstone en handfull, före detta hotshots sömnlösa av oro. Även sådana som inte åker hit i allmänhet och inte med båt i synnerhet.
Med spänning inväntar jag nu debattinlägg om Gotlandstrafiken författade av den avgående påven, Hoa Hoa Dahlgren, Chuck Norris och Wayne Gretzky. Den förstnämnde ryktas vara förtjust i Pigges förslag, medan de tre andra låter pr-byrån bestämma.
Bara himlen (och plånboken) sätter gränserna.
* Att de har rätt i en del de skriver är en annan sak. Jag tror inte heller på statliga färjor. Med tanke på hur staten hittills prioriterat Gotland lär vi få åka med samma båtar de kommande trehundra åren.
Apropå tid, veckans lista. De fem bästa skivorna som släpptes under världens hittills bästa musikår – 1991.
1) Metallica – "Metallica"
2) Guns'n'roses – "Use your illusion I & II!
3) Pearl Jam – "Ten".
4) Ozzy Osbourne – "No more tears"
5) Red hot chilipeppers – Blood Sugar Sex Magik"