Vi hade en bestämd rutt.
Den gick från Yttre Furulund, via Lien, Bogen 1, Bogen 2, Masten, Kölen och bort till Myrstigen.
På den vändan hann vi med tio-tolv containrar, ni vet såna där stora gröna som man på den tiden kastade allt möjligt i och som ännu var olåsta.
Vi var inte på jakt efter nåt särskilt, men konstigt nog hittade vi ändå alltid kassvis med användbara saker. Gamla knivar, en lampa, en kasse porrtidningar eller en nästan hel tröja som mamma skämdes över att jag släpade hem likt ett hittebarn vars föräldrar inte hade råd med kläder.
Porrtidningarna gömdes i skogen bakom Terra Nova och det övriga bytet delades upp så rättvist som möjligt.
Återvinning på gräsrotsnivå var det, även om vi var för små för att veta vad ordet återvinning betydde. Förresten kanske ordet inte ens var uppfunnet, då i början av 80-talet när man kunde kasta vadsomhelst hursomhelst utan att soppoliserna brydde sig det minsta.
Nu sorterar jag allt och när vår soptunna töms varannan vecka ligger det två små påsar i botten och skramlar. Likadant är det för alla mina vänner och bekanta, de sorterar duktigt och för detta straffas vi när regionen tvingas höja soptaxorna.
Men jag har en idé. Jag säger upp mitt abonnemang. Jag vill inte ha hämtning alls. Istället köper jag en betalsäck som jag åker och lämnar själv när den är full. Det borde jag rimligtvis spara några tusen kronor om året på.
Jag har inte provat att göra detta ännu, men jag hyser inga illusioner om att det går. Jag föreställer mig, utan att veta säkert, att det kommer stå en byråkrat någonstans på vägen som säger stopp och belägg och sådär får man inte göra för man måste minsann ha sophämtning vare sig man vill eller inte.
Men jag ska försöka. Och jag lovar att berätta hur det går.
Mitt sorterande leder till regelbundna besök på återvinningen i Visby, och varje gång påminns jag om våra containerutflykter. Jag står där och glor ned i den enorma metallcontainern och där på botten ser jag en stor zinkbalja, precis en sån vi vill ha till blommorna på altanen.
En nanosekund är jag på väg att svinga mig över kanten, hoppa ned för att rädda zinkbaljan och ta med den hem. Sen sansar jag mig och minns att jag är 37, har ett välbetalt jobb, jag har råd att köpa en zinkbalja och förresten får man inte ta med något från återvinningen eftersom det räknas som stöld.
Surmuttrande och besviken åker jag därifrån och undrar varför regionen inte tar tillvara på något av allt det som kastas.
Varför finns ingen återvinningsaffär som det gör på andra håll i landet?
Varje dag kastas fullt fungerande saker, sådant som andra människor vill ha eller behöver.
Vårt återvinningstänk har alltså bara nått halvvägs. Rimligtvis borde det finnas pengar att tjäna också, om man sköter det snyggt utan alltför mycket byråkratiskt krångel.
Jag kör förbi Yttre Furulund på vägen hem. Vår favoritcontainer är borta ser jag. Och jag undrar vad som hände med porrtidningarna vi gömde.
Veckans lista. Fem frågor jag just nu inte orkar med.
1) Vad önskar du dig i julklapp?
2) Vad ska ni göra på nyår?
3) Du ser lite hängig ut, är du sjuk eller?
4) Pappaaaa, vet du?
5) Vad ska vi äta ikväll?