Jag tog en joggingtur på minnenas gata
Jag tog en joggingtur nedför minnenas gata häromkvällen.Jag sprang med andra ord runt Gråbo.
Foto: Tommy Söderlund
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det är annars nåt jag brukar fnysa åt, nostalgitrippar av det slaget. Men innerst inne tycker jag det är kul.
Jag sprang genom Pilhagen och mindes landhockeymatcher med skrubbsår på knäna. Det var för mörkt för att gena över vägen till Lejongropen där jag en gång i princip krossat pungen mot ramen i en cykeltävling på liv och död, men jag tog istället vägen genom Bogen 2 och Bogen 1 och joggade samtidigt i minnet genom födelsedagskalas, pubertetshångel och fyllefester.
Sen förbi Lienbacken där Robson Hedin, han som dog i hjärncancer, en gång var kung. Och som av en händelse också över parkeringsplatsen där världens snällaste Daniel Annas bjöd mig och min kompis på vår första snus. Tre Ankare portion. Vi spydde som grisar en halvtimme senare.
Daniel är också död sedan många år, men jag minns ännu exakt hur han såg ut och minnet följde med en bit på vägen nedför Furulundsgatan. Vi bodde i ett gult tegelhus 17 lyktstolpar in, och jag blev oväntat ledsen över att den vindruvsranka jag planterade som femåring och som till slut täckte hela östra väggen numer är nedsågad.
Och så till sist Gråboskolan, skolgården med balansbommen där rasternas kungar och drottningar korades i tävlingen "brottas på stång", och där jag också en gång ramlat grensle och det gjorde så ont att jag inte ens kunde gråta.
Den där bommen fanns kvar, jag balanserade över en gång och den här gången gick det bra.
Det är mycket jag trodde att jag glömt som ändå finns där nånstans i bakhuvudet.
Och ju mer jag funderar, desto mer minns jag. Minnen som först är svart-vita och tvådimensionella får färg, form, ljud. Jag är inte riktigt på det klara med vad jag ska göra med all denna återvunna kunskap, men på något sätt tror jag det är nyttigt att då och då plocka fram alltihop igen.
Då har gjort nu till vad det är, och fortare än vi anar har nu blivit då.
Sista meningen i förra stycket är obegriplig om man betonar orden fel, men den stämmer.
Och jag brukar fastna i den här typen av nostalgitänkande inför varje nyårsafton när ett år ska summeras.
Det är nu det ska bestämmas om det var ett bra år, ett mellanår eller, som man sa förr, ett oår.
Något oår har det inte varit, men inte något höjdarår heller, om jag ska vara ärlig.
Det är trist att konstatera, men det har inte hänt nåt särskilt.
När jag om tio år tänker tillbaka på 2009 kommer det att vara året när jag var pappaledig. Och det var ju trevligt, men knappast omvälvande på något sätt.
Att jämföra med fantastiska 2006 och 2007 när barnen föddes finns inte på kartan.
Nä, ett mellanår har det varit. Och det får man väl vara glad för antar jag.
Julhelgen är över och läget är akut.
Om någon gjorde en film om mitt liv just nu skulle den heta "Låt den mätte komma in".
Vågen pekar på 80 kilo, vilket är ny rekordnotering och minst fem kilo för mycket.
Jag avger av princip inga nyårslöften, men detta är ett undantagsfall. Den 1 april är jag nere på 75 igen.
Det är inte bara ett år som ska summeras, det är ett decennium också.
Men jag är mer nyfiken på hur livet ser ut om tio år.
Då är jag nybliven tonårsförälder, hur ser den tillvaron ut? Är jag tjock och flintskallig? Gråhårig? Jobbar jag ännu kvar på tidningen? Finns tidningen kvar överhuvudtaget?
Jag har extremt dålig karaktär när det gäller vissa saker, och har förstört mången bok genom att smygläsa sista sidan.
Det är tur att man inte kan tjuvkika in i framtiden för jag hade aldrig kunnat låta bli.
Årets sista lista, fem saker jag hoppas ska hända under 2010.
1) Att det blir åtta veckor utan regn i sommar.
2) Att jag vinner midsommarseglingen i Katthammarsvik.
3) Att vi får råd med en utlandssemester i november.
4) Att min sambo Annas butiksprojekt i Hemse blir lyckat.
5) Att alla jag känner får vara friska. Det inkluderar mig själv. Inga konstiga skador som saboterar fotbollsäsongen och som leder till att jag väger 90 kilo nästa jul och blir utlottad i konkurrenttidningens julgristävling.