Jag tänkte att jag ville fråga dem om döden
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Kul killar på luckan; Svensson från Värnamo som lirade Hawkwind på kassettbandaren, Rydén från Nässjö som köpte varje nummer av "Lektyr".
Svettiga nylonstrumpor som stod för sig själva efter kampen mot stormakt Gul där på Ryttarns Mosse. Lite marsch, lite vapenvård, lite ärtsoppa, lite lösplugg. Skarpa skott mot pappfigurer, en gång sköt jag från höften så kapten tuggade fradga. Allt var på låtsas, så här efteråt i ärlighetens namn omgivet av ett visst skimmer.
Jag hade gått i skolan i tolv år och lärt mig vikten av att tänka själv. Därefter direkt till en militär tillvaro där jag förväntades att inte tänka alls.
ISAF-styrkan under utbildning inför framtida stridande insatser i Afghanistan på väg med färja från Gotland efter övning på Tofta skjutfält. Över 100 gröna män prydda med gulblått SWEDEN på axeln, 77 gröna fordon på bildäck.
Jag satt ensam vid ett litet bord i restaurangtorget och just intill inleddes ordergivning till en grupp av ett befäl jag tror hette Anders.
Åtta unga män runt bordet, åtta unga män som efter en tid i Afghanistan kanske bara är sju. Eller sex. Svenska soldater dör ju bevisligen på sin post.
Jag tänkte att jag vill fråga dem som satt där intill mig om rädsla och om fruktan. Jag tänkte att jag ville försöka bryta mig bakom de där svaren jag antagligen hade fått om jag frågat: Vi vet att det finns risker, det måste man räkna med.
De pratade prickskyttar och kulsprutor och granatsprutor och "träffbild på nära håll". Men de satt där och pratade utrustning som skulle de iväg på en länge längtad tågluff.
Jag tänkte att jag vill fråga om isande skräck och smaken av stål, frågat om vad och hur och varför de sökt till denna stridande styrka och hur de tänker kring sina anhöriga
Men jag frågade inte, jag åt min spätta med remoulad och satt bara och lyssnade. För det var liksom inte på riktigt.
Jag tänkte att jag ville fråga dessa till synes vanliga ungdomar med såväl historia som sammanhang och framtid, jag tänkte att jag ville fråga dem om döden.
Om att kanske tvingas skjuta en annan människa med hisoria, sammanhang och framtid via en "träffbild på nära håll", om att kanske explodera av en granatattack.
Fråga om känslor för jag fick för mig att militärer på väg mot tågluff inte pratar så mycket om känslor.