Jag undrar hur det ska bli sen, när du blir stor.
Det är konstigt, jag vet, att jag tänker så nu när du inte ens fyllt sju och när du ännu lägger dina fötter i mitt ansikte när du sover mellan mig och mamma. Man ska njuta av dagen, leva i nuet men jag kan inte låta bli att fundera för tiden går så fort och till hösten börjar du första klass, du som föddes förra veckan.
Det ger mig en klump i magen när jag tittar på dig och din lillasyster där ni sitter under samma filt i soffan och kollar ”Svampbob fyrkant”.
Jag vill krypa ned hos er och stanna där för alltid, bli matad intravenöst och det gör inte jättemycket att ni klättrar på mig och inte luktar rosor precis överallt.
Jag är inte alltid världens bästa pappa, men du och din lillasyster är alltid världens bästa barn.
Det händer att jag blir förbannad och grälar på er, jag får er att gråta ibland när jag säger nej, men sen när jag ska sova så tänker jag på det och vill gå in och väcka er och säga förlåt.
Du och din syster blir snart stora och jag vet inte hur jag ska hantera det. Hur kan jag sakna er så i förskott? Jag saknar saker vi inte ens har gjort ännu. Jag saknar din första skoldag och resan till Legoland. Jag vet att du kommer älska det.
Jag saknar sommaren som kommer och din stolthet när du lär dig simma. Din lillasyster kommer lära sig strax efter i ren ilska, precis som hon lärde sig cykla bara några dagar efter dig.
Vi har sålt din barnstol och jag saknar den också.
Hur ska det gå när jag och din mamma inte är där för att lyfta dig när du faller? När du är orolig och rädd och inte kan sova? Du är en försiktig liten flicka förvisso, men hur ska det då bli med din lillasyster som fått mina gener och hellre gör först och tänker sedan?
Jag vet att det finns andra som har barn som flyttat hemifrån. Det behöver du inte säga till mig sedan när det är dags och jag går omkring med oron som ytterrock och kommer med förmaningar och goda råd du inte vill ha.
Det spelar liksom ingen roll för du är min dotter och på gott och ont blir du aldrig av med mig. Du kan flytta om du vill, men du och din syster bor alltid kvar. Ni blir vuxna, men ni är också alla andra åldrar samtidigt för mig.
Snart måste jag sluta skriva om dig i mina krönikor, för du kan redan läsa. Du kommer skämmas över mig och dina kamrater kanske tycker det är töntigt med en gråtmild pappa som skriver hur mycket han älskar dig och att han redan saknar dig trots att det är många år innan du lämnar mig och din mamma bakom.
Men det som händer sker, och du och din syster springer hand i hand i full fart framåt. Jag och din mamma hinner ännu med, men vi kommer krokna om ett tag.
Men kan du inte vara snäll och lova att du kommer tillbaka sen och kollar hur det är med oss där vi sitter och hämtar andan?
Ta med lillasyster också, så kan vi titta på bilderna från Legoland och första skoldagen tillsammans.
Jag lovar att vi kommer att ha haft roligt.
* Veckans lista. Jag är lomhörd som en klockare, men lite hör jag ändå. Därför, fem favoritljud.
1) Kluckandet av vatten mot tvåmänningens bordläggning.
2) Knastret av grus under gymnastikskor. I och för sig starkt förknippat med solvärme och lukten av sommar.
3) Introt till "Back in black" med AC/DC.
4) Min Harley-Davidson på tomgång.
5) Det dova ljudet av fot mot fotboll när man träffar precis rent. Händer ganska sällan förvisso.