Jag är en av de utvalda. Det är inte ofta det sker. En gång i tiden valdes jag av hon jag bor med. Hon låg på med blommor och blader tills jag inte kunde annat än ge mig och det behövde jag sedan aldrig ångra.
Tveksamt om det går att bli mer utvald än så. Skulle vara att få rösta på ”Svensktoppen” då. Det var lättare att rösta på ”Tracks” när ”Tracks” fanns i radion. Bara att skriva ner sina tre favoritlåtar i programmet ”på ett vykort eller utsidan av ett kuvert” som Kaj Kindvall sa. Det var innan världen började klicka.
Jag röstade aldrig men om jag gjort det hade jag valt Orchestral Manouvers in the Dark.
Men för att få rösta på ”Svensktoppen” krävs att vara statistiskt utvald. Jag tror det kommer ett brev i brevlådan då. Sedan får man sätta sig vid radion och lyssna och därefter göra sina val. Jag känner två som fått rösta till programmet.
Om jag valts ut i dag hade jag lagt min första röst på Agnetha Fältskog. Jag ser att hon ligger på listan när jag söker på programmets hemsida.
När jag spelade boll blev jag definitivt aldrig utvald. Det var på 70-talet, polisongernas tid, jag hade ett fotbollsalbum fullt av polisonger. Då annonserades laguppställningarna till pojklagsmatcherna under rubriken ”klubbnytt” i lokaltidningen.
Jag spelade i GIF. Eller nej, det gjorde jag inte. Jag tränade och tränade men fick aldrig spela en riktig match. Bara en internmatch som avslutning på min enda säsong, då byttes jag in i andra halvlek.
Sedan var det tack och hej till lagidrotten för min del, inte det minsta saknad.
Men nu är jag till slut en av de utvalda i en kanhända betydande fråga. Jag är en av 1200 gotlänningar som fick brev av Sifo för att i medföljande formulär gradera vad jag anser om platsen där jag bor.
Om jag tycker bra eller dåligt om tillgängligheten till sjukvården på Gotland, om det är lätt eller svårt att hitta bostad, om jag har eller inte har förtroende för beslutsfattarna, om jag känner mig delaktig eller inte delaktig i det mesta.
Jag var positiv till nästan allt innan jag sände tillbaka formuläret med kryss mellan ett och tio i sitt frankerade kuvert.
Hoppas att det gjorde nånting gott. Jag fick ju möjligheten att göra skillnad. Fast det uttrycket tycker jag inte om. Göra skillnad. Det är något språkligt vaj där.
Det är ANNARS inte så mycket jag tycker illa om. Ett tag gjorde jag små trevare att recensera skivor. Det blev inte bra för jag tyckte allt var bra. I alla fall fanns det något bra i det mesta.
Jo, förresten, jag tycker riktigt illa om när folk parkar sin bil över två p-rutor.
Men jag hoppas att Åke Svensson, det var han som var på bild i utskicket, fick någon hjälp av mina synpunkter. Jag känner mig i alla fall rätt betydelsefull.