Under det senaste halvåret har några samtal jag varit inblandad i börjat på samma lite överlägsna sätt. Allt som oftast går de ut på att tala om vad jag som gotlänning inte vet om olika saker.
– Du grabben, ni har väl aldrig haft kallt och/eller snö på Gotland!?
Absolut inte brukar jag svara samtidigt som jag tänker på när jag var brevbärare i slutet av 80-talet och kylan och snön lamslog stora delar av ön under nästan en vecka. När jag var vid flyget och lastade av postsäckar uppmättes det i vinden en köldeffekt på närmare minus 50 grader Celsius. Men vad är väl det?
– Du grabben, det finns väl ingen som kan åka skidor som är från Gotland!?
Absolut inte brukar jag svara samtidigt som jag minns tillbaka till tiden då jag var 14 år och en kille i en parallellklass vann ett mästerskap med SM-status i längdskidåkning. Dessutom tänker jag på den glade snubben från södra delarna av ön som har som hobby att köra lite Speed Ski då och då. Det har gått rätt bra för honom. Han har i landslagsdressen susat nerför väggen i 250 km/timmen. Men vad är väl det?
Årets premiärglass har inhandlats på Halvars kiosk så nu skippar vi vädersnacket och ser framåt. I morgon är det återigen Popgiss och denna gång är det farbröderna i SIN II:an som håller i frågekorten. Hur det kommer att gå? Förmodligen vinner Grönberg och co. Själv hoppas jag på bra låtar och skulle någon av mina hittills 55 presenterade alster dyka upp i högtalarna skulle det vara glädjande. Ja, förutsatt att jag lyckads klura ut vad som spelas. Popgisshistorien är fylld av försmädliga fadäser och jag är personligen inblandad i några minnesvärda missar.
Här följer veckans fem cocktailbär:
Freddie King – Going Down, 1971
Med smeknamnet "the Texas Cannonball" utgjorde Freddie tillsammans med BB och Albert "the Three Kings of electric blues guitar". Exakt så här ska bluesrock låta i mina öron. Sjukt bra låt!
Stiff Little Fingers – Alternative Ulster, 1979
Punkband från Belfast som 1979 släppte klassiska skivan, Inflammable Material. Gruppnamnet är hämtat från en låt med The Vibrators. Ikväll ska jag se nordirländarna live.
Kris Kristofferson – Sunday Mornin' Comin' Down, 1970
Denna fantastiska låt skrevs av svenskättlingen Kristofferson 1969. Året därpå släppte han låten på sitt debutalbum. Bland coverversionerna av låten märks inte helt oväntat Johnny Cash och Willie Nelson. Kanske mer oväntat att den gamle klubbälskaren och deckaren Telly "Kojak" Savalas har fått ifrån sig en egen version.
The Ronettes – Be My Baby, 1963
Phil Spector-producerad pop i världsklass. I popgisstider kan det ju nämnas att Cher är en av dem som sköter bakgrundssången på denna pärla men det visste ni förstås.
The Electric Prunes – I Had Too Much to Dream Last Night, 1966
Öppningslåten från den fantastiska plattan Nuggets som jag nämnde förra gången. Här snackar vi garagerock när den är som allra bäst.