Dessutom bryr jag mig om den här ön, jag bor ju på den under 2 månader varje år. Så jag skrev en spalt i veckan under den sommaren, om allt möjligt, tankar som jag slogs av när jag var på ön.
Jag förstod snart att det här är en ö som man inte skriver om utan vidare, särskilt om man inte är född på den. Gotlänningarna behöver ingen input från Stockholm, om man säger så. Gotlänningarna klarar sig bra. Helst vill de inte ha några besök över huvud taget, helst skulle de nog se ön helt isolerad. Bort med den här onödiga båtförbindelsen, för ingenting gott kommer från fastlandet! En av texterna jag skrev handlade om just det, det gotländska lynnet. Ibland är ju gotlänningen en smula "sluten", om man säger så.
Den texten resulterade i en del tråkigheter. En handlare i Visby ville inte betjäna mig, han pekade på dörren när jag kom in. Så var det inte mer med det. Några dagar senare fick jag ett brev i brevlådan här uppe i Rute. Någon hade klippt och klistrat med bokstäver ur tidningar, så det såg ut som ett sånt där massmördarbrev ur filmer, med ett stort "A" från Amelia och ett litet "k" från Dagens Nyheter. Det såg knasigt ut, men budskapet var tydligt: "Vi vill inte ha dig på ön!" Jag blev lite omskakad av det där. Så jag avstod från att skriva förra året. Jag vill ju inte att folk ska gå runt och vara arga här på ön. Och jag vill inte gå runt och känna mig illa till mods.
Men nu är jag alltså tillbaka. Vi är ju trots allt överens om att vi vill det bästa för ön.
Och Gotland förändras ju hela tiden. Destination Gotland, till exempel, som förr om åren drev världens i särklass sämsta färjelinje, med svindyra biljetter till en båt med otrevlig personal som serverade oätbar mat som man åt med utsikt genom läskiga fönster genom vilka man inte såg havet. Och titta på båten nu! Jag reste bara för ett par dagar sedan. Billiga priser. Leende personal. Man såg på dem. De var stolta över sin båt! God mat. Jag gick på bio! Såg nya X-Men, och sen somnade jag i min sköna vilstol till gunget av Östersjön och löftet om att snart vara på min älskade ö igen.
Men det är klart. De där fönstren är kvar. Konkava eller konvexa eller vad det är. Som gör att man inte ser ut. Det är fortfarande världens enda båt utan havsutsikt. Destination Gotland kommer alltid vara ett företag som jag älskar att hata och hatar att älska.
Hoppas vi ska ha det trevligt tillsammans i sommar.