26 augusti
Fredag kväll och jag har drucket en öl och ett glas vitt vin och känner mig tillfreds med tillvaron.
Må någon förfasa sig, men det är ändå fredag och jag är inte helnykterist. Det var jag, helnykterist, tills jag var 25 år. Då började jag på Aftonbladet och jag skrev en artikel om en känd playboy som livnärde sig på att förföra rika kvinnor. Tidningen hade inte sålt så många lösnummer sedan Ingemar Johansson blev världsmästare i boxning.
Tidningsledningen belönade mig med att bjuda på krogen och för första gången blev jag berusad. På bäska droppar, jag tror jag drack tre stycken.
På väg hem med tunnelbanan till mitt inackorderingsrum i Hässelby spydde jag i min bag där jag hade ett par gymnastikskor och ett anteckningsblock. Efter det blev jag aldrig mera helnykterist.
Konstigt nog.
–
Märklig start på en krönika.
Jag kunde istället ha berättat om min odling av majs, som den här sommaren blev en total katastrof. Av tio plantor blev det inte ett enda majskorn! Ja, jag vet att jag inte är en person med världens grönaste fingrar. Jag har inte ens Hamnvägens i Burgsvik grönaste fingrar. Men ändå.
INTE ETT ENDA MAJSKORN!
Nästa gång jag är i Visby ska jag gå in till majsfröförsäljaren och reklamera, för så totalt fel kan jag ändå inte gjort när jag planterade. Jag måste få pengarna tillbaka!
–
Upphör aldrig att förvånas över detta märkliga fenomen runt 15 augusti. Varje år. Ena dagen stim och stoj och två bamselånga köer i affären. Och så nästa dag. Tyst och stilla, nästan öde. Några enstaka badande nere på stranden och de två köerna i affären är plötsligt bara en och inte längre än högs fem meter. I rusningstid.
Höst kallas detta fenomen.
Livet återgår till det normala. Tillbaka till arbetet, ungar i skolan och intagning av den varje år så efterlängtade, men aldrig använda hängmattan under päronträdet. Det är förresten inte bara hängmattor som inte används. I var och varannan trädgård står det studsmattor, med eller utan skyddsnät, men jag ser inte längre några ungar som hoppar i dem.
Nu är det dags för beställning av ett lass gödsel till trädgårdslandet, takläggning på den efterlängtade bastun i hamnen, förbereda näten för det fiske som inte blev av i sommar, hopp om några dagar mc-åkning på fastlandet och en rad höstmarknader där jag ska vara med.
--
Pekkas, tuppen, tre fruar Hildur, Hilma och Hillevi, lämnade i veckan in en gemensam ”interstallation” (interpellation?) om förbättrad miljö i hönshuset. De skriver, på typisk hönsbyråkratiska, bland annat:
Rådande psykosociala och hälsomentala miljö i det för äggproducerande fjäderindivider, d.v.s vi höns, fallfärdiga utrymme som kallas hönshus är under all kritik.
När jag bad Hillevi, gammelhöna, den enda som lägger ägg, förklara vad de egentligen menade svarade hon:
-Det luktar skit!
Så jag har skurat och putsat och bytt halm i alla värpreden och hoppas på betydligt ökad äggproduktion, för just nu är hönseriet en gigantisk förlustaffär. Jag äter nog världens dyraste ägg till frukost.
–
Slite marknad. Andra dagens morgon, klockan är bara sju. Marknaden öppnar klockan tio, men redan nu bygger de turbanklädda klädförsäljarna på sina stånd och plockar fram alla kläder ur fullastade skåpbilar. Ett gigantiskt jobb.
Själv måste jag flytta min totalinstängda bil, så att jag i all hast i eftermiddag kan skynda iväg till Bäl och revyrepetition. Det blir inte lätt.
Oh oh oh, så en gammal gubbe får gno!