Det blir ofta berättelser om än det ena och än det andra men alltid med musiken som gemensam nämnare. Hittills har de drygt 80 medlemmarna delgett en mängd sköna anekdoter från det att gruppen bildades i höstas. Följande berättelse tänkte jag posta häromdagen men valde istället att spara den till denna krönika.
-Han är sjuk!
Exakt så svarade en pappa, före mig i kön, sin son när sorken undrade vad det var för fel på farbrorn som prydde en kvällstidningslöpsedel förra veckan.
För typ fem år sedan hamnade jag på en Thorsten Flinck-konsert som jag sent kommer att glömma. Efter 20 minuter av spelningen bad Totte "amatörerna" att lämna scenen för det var diktdags. Amatörerna som snällt fick lomma av scenen var i det här fallet bl.a. Bill Öhrström och Kenny Håkansson som får anses vara relativt rutinerade i svensk musikhistoria.
Konserten fortlöpte utan större missöden och jag minns den som riktigt bra. Utan att veta varför stod jag helt plötsligt i signeringskön för inköp av hans senaste album. Album förresten, till den hembrända skivan ingick en svartvit kopia av originalomslaget.
När det var min tur undrade en sittande Totte om han skulle skriva något speciellt på omslaget. I en tiondelssekund funderade jag innan jag mindes att han tidigare uttalat sig om att det var så bra att sjunga duett med Jenny Öhlund för att hon sjöng med f****n, dvs. där benen möter magen... Typ. Med darrig röst bad jag att han skulle skriva ner varför det var så bra att sjunga med Jenny. Med text och ritade bilder uppfyllde han min önskan och därefter reste han sig och gav mig kardan samtidigt som han tittade mig i djupt i ögonen och sa att det var en önskan av det märkligare slaget.
Med den kyla som nu håller oss i ett järngrepp är det inte utan att jag ibland minns tillbaka på tiden som brevbärare. Ett speciellt minne är när jag en svinkall morgon hoppade upp på den gula faran som skulle ta mig till jobbet. Punka! Märkligt, för trots att däcket var stenhårt kändes det som om jag cyklade på fälgen. Med en känsla av att bakdäcket var fyrkantigt kom jag till slut mer eller mindre åksjuk fram till jobbet.
Väl framme tog jag kontakt med Mr Jonsson som var ansvarig i cykelförrådet och undrade om han kunde ta en titt på det besynnerliga med bakdäcket. Det ska i sammanhanget nämnas att Jonsson var av den bestämda sorten och hans basröst var så mörk att när han tog till orda kunde vilket porslin som helst gå i bitar. Några timmar senare sökte Jonsson upp mig med orden: - UNGE HERR TINGSTRÖM! DITT DÄCK VAR FYLLT AV VATTEN OCH ÅTER VATTEN. DU KAN HÖRA MED DINA VÄNNER OM DU HAR NÅGRA. Kontenta; med sådana vänner behövs inga ovänner...
Trippeln
Livekonserter
Chelsea FC vs Manchester United. Jodå, så ska fotboll spelas.
Gammal måhända men Snatch är bra.
Fråga...
Kan "Kontoret" med Ove Sundberg i spetsen komma i närheten av originalet, The Office? Knappast troligt om ni frågar mig.