Inte visste jag att alla små projekt är livet

Gotland2014-04-26 06:33
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Alla dessa småprojekt jag hela tiden befinner mig mitt i. Trassla ur tepåsens snöre ur koppens öra. Pilla fram en ventil ur ett punkterat skottkärrehjul. Leta efter den röda lilla fliken för att öppna ett paket smörgårsrån. Trä in midjesnöret i en mysbyxa. Pilla fram säkerhetsbältets fäste som fastnat under baksätets sits.

* * *

Långfredag, klockan 13.33 i radioprogrammet ”Irving i P4”. Jag satt i bilen, passerade Bro Grönt och ”See My Baby Jive” med Wizzard ljöd plötsligt i kupén. En av historiens bästa poplåtar, volymen upp!

Jag slet med att få eld i brasan i huset på Fåröheden. Tio minuter, femton. Nä, nu får du ta över, sa jag. Och min älskade fixade lågor med första stickan. Fast jag tänkte att jag hade förstås gjort förarbetet.

* * *

Jag satt på dass och läste en gammal tidning som överlevt många vintrar, Expressen Fredag från 1999, en intervju med Per Gessle. Oslagbart, det blir liksom mer känsla och prassel av fuktskadat tidningspapper. Hur ofta kommer vi i framtiden att på dass bläddra i gamla blad med våra läsplattor?

Annandagen, klockan 13,04 i radioprogrammet ”P4 Extra”. Jag körde i Toftarondellen och ”Get it On” med Marc Bolan ljöd i kupen. P4-påskens 70-talsfest fortsatte!

Jag skrev om män som gråter, eller oftast inte gråter, förra lördagen.

Stig skriver i ett mejl: Har väl i mitt vuxna liv gråtit max fem gånger. Kan inte förstå detta. Skratta kan jag hur mycket som helst, men gråta...nähä. Är det det viktorianska arvet eller vad ska man tro?

Tommy: En läkare jag känner säger att det är så, vi har pratat om det. Man gråter mer ju äldre man blir, blir mer lättrörd än som ung, inte sällan åt helt oväntade saker.

* * *

Mer radio, fick in Mix Megapol vid 22-snåret en kväll och rösten meddelade att ”här fortsätter förfesten” och eftersom jag var på väg att lägga mig förstod jag att åren gått.

Min smarta telefon säger ibland att jag saknar ett SD-card. Jag vet inte vad det är och jag vågar inte skaffa något heller för tänk om jag då blir medlem i Sverigedemokraterna!

* * *

...pilla ut en sticka ur fingret. Leta i gräset efter en tappad mutter. Fiska upp en toarulle jag fumlat ner i klosetten. Inte visste jag att dessa små projekt var livet.

Annandagen, klockan 15,27 i radioprogrammet ”Sportextra”. Jag körde genom Västergarn och ”You to me are everything” med The Real Thing ljöd i kupén. 70-talsdisco, så bra, jag diggade bakom ratten! Radions musikläggare tycks ha haft en gyllene påsk.

* * *

...och med stora ögon ser vi nu på träd som grönskar som om vi såg det för första gången.

Läs mer om