Inte rättvist att behöva dö nu
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Det hav som bara är femtio meter avlägset från vår tomtgräns heter Östersjön. Oändligt är det inte, för på andra sidan viken inom nära synhåll finns Näsudden med alla vindkraftverk och några timmars båtresa längre bort ligger själva fastlandet, dit sommarfolket nu återvänder för att börja arbeta och gå i skolor. Den här måndagen börjar min bästa tid på året. Lugnet och den nästan sakrala friden de närmaste två månaderna är en obeskrivlig lyx, som jag redan som barn lärde mig uppskatta. Hade det inte varit för den oundvikliga skolgången hade nog livet fram till slutet av oktober varit fullkomligt redan då. Jag tänker på det när jag vid sextiden cyklar ner och badar. Nästan tjugo grader i både luften och vattnet och en lätt dimma över hav och strand. Ögonbedövande vackert. Konstnären kommer också cyklande för att bada. Vi talar en stund om vår gemensamma vän Janne som dog i torsdags. Han om någon älskade stranden och havet. Det är inte rättvist att behöva dö just nu när allting är som bäst.Klostergården i Roma måste kanske stängas på grund av dålig arbetsmiljö för de anställda och undermålig boendemiljö för de gamla. Två duschar för trettiotvå boende! Det är sämre än i lumpen och klart lägre standard än på vandrarhem. När jag läser artikeln i lördagstidningen förvånas jag även över en annan sak. De anställda är mycket kritiska till förhållandena vid Klostergården, men vågar inte uttala sig offentligt. "Ingen av dem vågar ställa upp med namn då de är rädda för sanktioner från arbetsgivaren". Deras arbetsgivare är kommunen. Låt mig för guds och yttrandefrihetens skull hoppas att deras oro är obefogad. Om kommunen, öns störste arbetsgivare, straffar den som framför kritik då är det riktigt illa. Men så är det väl ändå inte?Den efterlängtade värmen gör att vi kan sitta utomhus och äta kräftor. Vi har köpt två sorter, ett djupfryst paket från Kina och en hink med levande kräftor från Havdhem. Jag låter de närvarande runt bordet göra en blindtest. Samtliga gissar rätt. Inget fel på de kinesiska men havdhemskräftorna för 350 kronor kilot smakar bättre och har kräftsmör i ryggskölden. Det har sällan de importerade, vad nu det kan bero på. Natten blir sen och till slut säger en av gästerna och citerar en person, som vid en fest hemma hos sig tyckte att gästerna stannade kvar alldeles för länge: - Var jag borta nu, så skulle jag ha gått hem för länge sen.Men mitt i idyllen och välbefinnandet läser jag om Socialstyrelsens och Försäkringskassans nya medicin mot sjukskrivningar. Jobba! I detalj hinner jag inte sätta mig in i detta nya "grepp" för att minska antalet sjukskrivningar, men vad jag förstår så ska till exempel utbrändhet inte längre vara ett tillräckligt skäl för sjukskrivning. Ena dagen gråtande, lamslagen, apatisk, självmordstankar, men tillbaka till jobbet redan nästa dag är vad som nu väntar. Jag vet vad utbrändhet innebär. Min hustru sprang med dunder och brak in i "väggen" och var sedan sjukskriven och tjänstledig under en lång period. Själv hamnade jag för ett tjugotal år sedan på akuten av samma anledning och blev inlagd några dagar och därefter sjukskriven. Men tack vare ett mera tolerant regelsystem och förstående arbetsgivare, Gotlands kommun respektive Expressen, kunde vi så småningom återgå till våra arbeten. Någorlunda friska, någorlunda glada, någorlunda arbetsdugliga.Min kropp ser inte längre ut som för trettio år sedan konstaterar jag på ett fotografi från den tiden. Det är någonting i midjehöjd som har förändrats. Den påbörjade träningen inför Vasaloppet nästa år har inte nämnvärt förändrat någonting. Efter två veckors träning med stort svettflöde och, förmodar jag, intensiv förbränning av fettvävnader, hade jag gått ner två hekto i vikt. Alltid något, men långt kvar till samma person trettio år tidigare. Vad vill jag ha sagt? Egentligen ingenting annat än att träningen går trögt. En långvarig förkylning och nu mängder av konstiga och kliande utslag på kroppen har gjort att träningen kommit av sig. Klådan gör det svårt att sova på nätterna och ett tag trodde jag att jag drabbats av den här på södra ön som fruktade tallprocesspinnaren, som ger exakt samma symptom. Men det är nog någonting annat, förmodligen en växt i trädgården som jag inte tål. Om jag bryter Vasaloppet redan vid Mångsbodarna så vet ni vad det beror på.Dock ännu inga fler symptom på att jag eventuellt är gravid.