Jag gör det i morgon. Sen. Nästa sommar. En annan gång.
Och plötsligt är det för sent.
Jag vet inte hur många gånger jag tänkt åka till Muramaris. Men det har alltid kommit något emellan.
Så jag fick aldrig se det stolta huset innan det blev till rök och aska. Det känns nästan lite skamligt, jag missade ett av Gotlands givna besöksmål trots att jag bor här och inte ens behöver åka dyr färja för att ta mig dit.
Ett utslag av hemmablindhet kanske. Kombinerat med uppskjutningssjukan – jag gör det sen.
Överallt läser jag om att jag borde leva i nuet och inte vänta till i morgon. Jag borde ta tillvara på tillfällena och, som det heter, fånga dagen. Carpe diem.
Lätt att säga det där, lätt ge som råd i snusförnumstiga livsstilsspalter.
Men den där dagen som ska fångas är flyktig som dimma och innan man vet ordet av har i morgon både kommit och gått och bara en liten stund senare är man mitt i nästa vecka.
Tillfällena man skulle ta tillvara är som fjärilar och sådana är inte helt lätta att fånga när man sitter tung i soffan, när måste göra-listan lång är som ett ösregn och torktumlarens dova dunsande blir soundtrack till trötthetstimmen mellan fem och sex då allt av någon anledning ska ske samtidigt.
Jag tänker på anekdoten om gubben som köpte en vacker negligé till sin fru. Ska du ta på den i dag, undrade han. Nej, jag ska ha den vid ett speciellt tillfälle, svarade hon.
Och dagarna gick och det speciella tillfället låg hela tiden en liten bit bort och plötsligt var hon död.
Gubben begravde henne iklädd den vackra negligén och det var sannolikt inte det han hade tänkt sig. Inte hon heller för den delen.
Kanske säger det vad hon egentligen tyckte om negligén, men det hör inte till ankedoten vars poäng måhända är övertydlig men icke desto mindre tänkvärd.
Som läsare av den här spalten kanske noterat tycker jag mycket om listor.
En lista är ett behändigt sätt att hantera tillvaron. Tänker man bara lite bortom de vanliga inköpslistorna och vardagstråket kan man lista snart sagt vad som helst och det kan vara både svårt och jobbigt.
Det finns gott om saker som är bättre att göra aldrig än sent, den listan är enkel att tota ihop.
Men jag ska fundera ut motsatsen, jag ska göra en riktig och viktig att-göra lista. En lista med saker jag borde prioritera. Sådant jag tänkt göra i morgon, eller nästa sommar.
Det behöver inte handla om att åka Highway One norrut på en Harley-Davidson med aphäng. Nej, det ska vara en realistisk lista, enkla grejer som jag valt bort just för att de varit för lättåtkomliga.
Som att besöka Muramaris.
Lite sent, kan man tycka. Men i just det här fallet är det nog ändå bättre sent än aldrig.
Veckans lista blir inte den ovan nämnda viktiga att göra-listan ty den kräver mer tänkande och kastas inte ihop en vanlig måndagkväll i januari.
Dessutom kan jag göra den listan sen. I morgon. Eller nästa sommar…
Istället, fem saker jag funderat på senaste tiden.
1) Regionen har köpt en båtfabrik för dina och mina pengar och jag undrar om hela regionstyrelsen eller bara vissa utvalda får åka och mingla på den stora båtmässan i Älvsjö.
2) Vad hände med den andra killen i Milli Vanilli?
3) Är folk verkligen så korkade att de kastar sina p-lappar på marken i nån slags protest mot systemet?
4) När kommer det chips med wasabismak?
5) Om jag badar bastu fyra gånger i veckan, lever jag längre då eller dör jag i förtid?