Dagarna innan jul var det äntligen dags för innevån-arna i Årets socken 2010 att få sina sprutor mot grissjukan. Detta skedde i bygdegården på backen, alltså den i Endre. Hejdeby var också kallat. Behöver jag säga att värdsocknen Endre också ingick? Ganska onödigt, men nu är det sagt.
Man tindrade väl inte precis av entusiasm. Injektioner är ungefär lika lockande som getmjölksglass. Men sprutan var gratis. Att man sedan betalat den flera gånger om via skattsedeln, tänker ingen på. Gratiserbjudanden och reor lockar folk. Som nu i veckan när Farbror Fynd erbjöd 40 procents rabatt på allt. Eftersom jag gjort ett par kanonfynd där under det gångna året, så passade vi på att titta in. Jo, vi tittade bara in eftersom hela tältet var packat med folk. Vi såg varken Heléne eller Jonas i vimlet. Däremot skymtade vi den alltid lika glade Jerry från Vallstena. Trevlig kille, men stressad till tusen. Kunderna svärmade som getingar kring saftglasen på midsommarafton. Vi stack hem.
Tillbaka till Endre. Jag vet inte hur många som läste igenom pappret man fick vid ankomsten. En hade gjort det i alla fall. Den numer mörkhårige kraftkarlen från Sylfaste. Vi snackade en stund eftersom man var uppmanad att stanna på vaccinationsplatsen i 20 minuter efter sticket. Han hade läst att en spruta gav minst 50 procents skydd. Och var inte främmande för att ta en i andra armen också och därmed vara skyddad till max.
Visst hade grabben en poäng där. Jag fick fatt på min egen tillskrynklade lista och läste att han hade rätt. Men bara delvis. Jo, mycket riktigt gav en spruta minst 50 procents skydd. Tvenne gav ett skydd på omkring 90 procent, läste jag. Minst 50 plus minst 50 borde väl bli minst 100, va? Hur är det med mattekunskaperna, smittskyddsenheten på ön?
Jag fick också reda på att, efter att man hade stannat på vaccinationsplatsen i 20 minuter, var det fritt fram att köra bil, sköta sitt vanliga jobb, gå på träning och leva som vanligt. Det är inte utan att man blev lite stressad. Hur ska man hinna allt detta? Endast Taxi-Yvonne från Östergarn är kapabel till ett sådant schema.
De flesta på ön har redan fått sina sprutor. Förmodligen har erfarenheterna varit skiftande. Jag kan bara referera till min egen. Märkligt annars. Det kändes som om slaktaren missade slaktmasken och drämde mig rätt över armen med storklubban. En föga angenäm upplevelse. Värken satt i ett par dagar. Detta ska dock ställas i relation till upplevelsen att ligga insjuknad i influensa, som jag gjorde för några år sedan. Det var som att bli slagen med slaktarklubban, rätt i skallen stup i kvarten, under en hel vecka. Dimmiga tankar snuddade vid både testamente och relationerna till himmelriket.
Lås oss stanna kvar på Endrebacken en stund och fundera över vad Vägverket menar med skyltningen där. Jag blir inte klok på den. Kan det verkligen vara meningen att man ska axa från 40 till 80? Fattas det några fartskyltar eller har det blivit för många?
Har vi haft någon vit jul sedan Berlinmurens fall? Min gamle yrkesbroder, Dage Ericsson, har varit vänlig nog att reda ut begreppen. Han hade en uppställning i brodertidningen GT där han listade de senaste 60 jularna. Året innan murens fall hade vi en vit jul och sedan har det varit mest grönt.
Jag fick också förklaringen till varför jag förknippar min ungdom med snö. Under hela 60-talet var jularna, med några få undantag, vita. Det var då man åkte skridsko på vätarna och skidor på åkrarna. Något man aldrig ser ungarna göra i dag. Man får väl skylla på snöfattiga vintrar. Det finns säkert andra faktorer också. Varför snora på en blåsig vät när man kan kolla på TV, pillra med datorn eller hänga på Clas Ohlson?
Barlingbo är sedan två dagar Årets socken. Vad som ska hända under högtidsåret står skrivet i stjärnorna. Jag har aldrig varit någon vän av årskrönikor, men tar här upp en lokal händelse från 2009. Länsstyrelsen tog ett beslut om avverkning av träd på Barlingbo kyrkogård. Jag erhöll en kopia av beslutet av min nuvarande yrkesbroder Lars Schill som varje morgon dammsuger beslutskorgarna på kommun och länsstyrelse.
Detta kunde man läsa: Länsstyrelsen beslutar härmed enligt 4 kap. 3 § i lagen om kulturminne m.m. (1988:950) samt ändrig SFS 1995:560 resp. SFS 1995:561 att ett träd (ask) strax utanför kyrkogårdsmurens sydöstra hörn får tas ned. Detta beslut är i kraft i tre (3) år. Vidare fick man veta att beslutet kunde överklagas till länsrätten i Gotlands län.
Något Baggböleri är det knappast fråga om. Undrar bara hur mycket tid som har lagts på detta ärende innan man kom fram till att önskemålet från Barlingbo församling skulle beviljas?
Och hur länge har ärendet diskuterats inom församlingen innan man kom sig för att söka tillstånd? Om nu trädet stod i vägen, varför inte bara såga ner det?
Hej då!
Ingvar Andersson
...som aldrig tidigare sett dessa brinnande "mjölpåsar" som svävade mot himlavalvet i stan på nyrårsafton. Coolt.