Region Gotlands förehavanden blir ju allt som oftast föremål för diskussion bland öns medborgare. Ska man tro folket är det inte många rätta beslut som fattas av de som bestämmer. En liten tröst för de som gnäller som mest kan kanske vara att jag under mitt år i exil på fastlandet snappade upp att både sundsvallsborna och norrköpingsinvånarna hade ungefär samma syn på sina respektive kommuner som en del gotlänningar har på regionen. Det var ungefär som här, gnäll på det mesta.
Förutom de fantastiska solnedgångarna de flesta kvällar just nu erbjuder så händer det en hel del i musikväg på ön för tillfället. Vissa kvällar är det tre till fyra evenemang jag skulle vilja besöka men det går ju naturligtvis inte. Mitt gamla förslag om dubbel lön och hellediga sommarmånader för alla gotlänningar kanske inte avhjälper all prioriteringsproblematik men det hade underlättat litegrann. Senaste veckan har mitt schema bestått av Ebbot, James Burton - Master of the Telecaster, Olle Ljungström, Christian Kjellvander och The Linedance Fever.
Jag får inte så ofta kommentarer till krönikorna men en återkommande postare är signaturen baodolino så ett tack är på sin plats. Hen ger i kommentatorsfältet fler musiktips än vad jag mäktar med i själva krönikan.
Nu till veckans solnedgångar.
Little Feat - Willin, 1971, denna version 1972
LA-band som bestod av Lowell George, Roy Estrada, Richard Hayward och Bill Payne. De två förstnämnda hade tidigare varit medlemmar i Frank Zappas The Mothers of Invention.
Talking Heads - Psycho Killer, 1977
Delar av låten är inspirerad av David Berkowitz som var en seriemördare som under 70-talet härjade i New York. Berkowitz påstod att grannens hund var besatt av en demon som beordrat honom att döda. En riktig kabelbrand i skåpet således.
Nirvana - Lithium, 1991
Rockstjärna tog sitt liv! Jag minns ännu löpsedeln som hängde i skivaffären. Han blev endast 27 år gammal - så onödigt liksom. Nästa år är det 20 år sedan Kurt Cobain tog sitt liv. Åren går och jag ska villigt erkänna att det är långt emellan Nirvanalyssningarna idag men den betydelse de hade på det då rådande musikklimatet kan inte underskattas. Låten var sista låt på många förfester när det begav sig en gång i tiden.
Rolling Stones - Jiving Sister Fanny, 1969
Lite undanskymd pärla från 1969 men som släpptes först 1975. Sympathy for the devil är kanske en bättre låt. Eller Gimme Shelter. Nåja, jag får stå mitt kast. Bandet som i år firar 51 år tillsammans är väl inte så intressanta idag och det är onekligen ett tag sedan de var det. Men The Greatest Rock 'n' Roll Band in the World var desto bättre förr. Ska någon mer exakt tidsepok zoomas in bör perioden 1968-1972 nämnas. Då släpptes plattorna Beggars Banquet, Let It Bleed, Get Yer Ya Ya's Out, Sticky Fingers och Exile on Main St. och då var de världens absolut bästa och farligaste rockmaskin.
John Lennon - Working Class Hero, 1970
Världsklass från den bäste av Beatlarna!