Va ska man ta livet av sig för när man ändå inte får höra snacket efteråt, undrade Magnus Uggla 1977. Som skivtitel är den genialisk, men ser man bortom titeln så är frågan en aning tänkvärd. Jag vet inte men tror att det i många självmordsfall kan vara någon slags bekräftelse från omgivningen som eftersöks och den bekräftelsen kan ofta paradoxalt nog komma först efter det att någon tagit sitt liv. Anledningen till att jag valt att skriva om detta mindre muntra ämne är förra veckans besked om att fotbollsspelaren Gary Speed tagit sitt liv. Även inom musikens värd finns otaliga mer eller mindre trasiga människor som självmant valt att "släcka lyset". För att nämna några från historien så gjorde Kurt Cobain det, likaså Ian Curtis från Joy Division och Elliot Smith. Olle Ljungström har inte gjort det, men han åkte till Afghanistan i förhoppning om att han skulle få dö. Frågan som bör ställas; varför är det emellanåt så jobbigt att leva?
Jag har inte gjort det och exakt hur nära jag var vet jag inte, men vad jag vet är att jag inte mådde något vidare för ett antal år sedan. Det var som om livsbränslet tagit slut eller att droppen fått bägaren att rinna över. Droppen i det här fallet var egentligen ingen speciell händelse utan det var 15 år av händelser som jag inombords burit med mig under dessa år. Detta ledde hursomhelst till att jag inte kunde sova så istället för sömn funderade jag på livets mening. Natt efter natt var jag sömnlös.
Efter veckor utan ordentlig sömn (givetvis somnade jag av utmattning emellanåt) var det svårt att tänka klart och överhuvudtaget fungera. En natt insåg jag att det inte funkade längre och på fullaste allvar började jag fundera på vilken bokslutsmetod som skulle vara lämplig för mig att ta till. Än idag minns jag hur koncentrerad och skärpt jag var när de olika metodernas för-
respektive nackdelar gicks igenom. Men hur jag än vände och vred så kunde jag liksom inte komma på den perfekta metoden för mig.
Helt plötsligt hade jag lösningen klar. I ren eufori, över att jag nu visste exakt hur det redan nästa dag skulle ske, somnade jag mer eller mindre på direkten av total utmattning. Sömn i kombination med andra hjälpmedel gjorde att jag med tiden tänkte om och idag ser jag tillbaka på det hela som en viktig erfarenhet där kroppens signaler inte ska nonchaleras.
Dagens rubrik är hämtad från en låt av Magnus Lindberg. Enligt Magnus handlar låten om hans svärfar som inte ville vara till besvär, ens efter det att han tagit sitt liv. Fantastisk fin låt.