Man ska tänka själv. Det har jag fått lära mig.
Tänka själv, ta egna initiativ och vara kreativ. Det är sådant som danar karaktär och ger stabila medborgare som samhället kan vila sin trötta rygg emot.
Det här förutsätter förstås att man tänker rätt när man tänker själv. Annars blir det fel. Då får man göra om. Och då blir man förbannad.
Helgen som gick åkte sambon på en Ikeakryssning till Kalmar och återvände med en bil lastad med platta paket. Paket som jag, som man i huset, såg mig förpliktigad att ta mig an.
Detta är kanske det bästa av exempel på en situation då man inte ska försöka tänka själv.
Varje gång, och då menar jag verkligen varje gång, som jag försöker skruva ihop något byggsatsliknande utan att slaviskt följa bruksanvisningen går det åt skogen.
De mest självklara saker går snett. Fel håll, fel ordning, fel skruv, fel plastmojäng.
Jag tänker att hur svårt kan det vara, det är ju bara en sketen garderob men hej, det kan uppenbarligen vara ganska svårt. Eller, lika troligt, jag är dum i huvudet.
Fel nummer ett är att jag inte omedelbart hämtar vettiga verktyg. Vilket slutar med att jag svärande singlar den medskickade insexnyckeln nedför trappan.
Fel nummer två är att jag underskattar utrymmet som krävs. Vilket slutar med att jag tvingas möblera om halvvägs genom byggandet.
Först på tredje plats kommer att jag underskattar värdet av instruktionsboken.
Ni som gjort detta själva, har ni lagt märke till att den pedagogiska gubben i instruktionen är jätteglad på alla bilder? Då ska jag tala om en sak för er - den gubben har inget med verkligheten att göra. Han har inte skruvat ihop en garderob. Han är köpt, mutad. Till och med påhittad.
Det enda som är säkert är att jag inte ser ut som han när jag ligger på alla fyra och letar efter den lilla pillesnaggerskruven jag just tappat och som hamnat någonstans under kartongen, frigoliten och världens segaste plast.
Bara en gång, och det var väldigt länge sedan, har jag i vredesmod slagit sönder en möbel innan den blivit färdigmonterad. Det kan jag villigt erkänna var extremt korkat gjort, även om det kändes bra just då.
Men annars, nästan alltid, går det faktiskt vägen till slut, och känslan när jag lyckats få ihop en Elgågarderob med skjutdörrar och allt är förmodligen samma som en byggare känner när han betraktar ett färdigt hus.
Jag har åstadkommit något. Den här garderoben har jag gjort. Den är i princip min egen skapelse. Att den kom monteringsfärdig i ett paket spelar för ögonblicket ingen som helst roll, för jag har byggt något som inte fanns tidigare.
Jag ropar på sambon som inspekterar min skapelse, hon säger vänligt "oj vad fint det blev" och jag låtsas att jag inte hör bristen på inlevelse.
Nöjd städar bort det besynnerligt stora berg av sopor som varje Ikeamöbel genererar.
Kvar på golvet ligger fem skruvar och en plastmojäng.
Jag stoppar dem snabbt i fickan och tänker att det är tur att det inte är mot min garderob som samhället ska vila sin trötta rygg.
Veckans lista. Det händer inte så ofta, men ibland går jag på krogen. Därför, de fem bästa sakerna att äta dagen efter.
1) Pizza. Innehåller allt man behöver för att komma tillbaka till livet.
2) Kebabtallrik. Nästan som pizza men inte riktigt lika bra.
3) Överblivna ostbågar som blivit sega.
4) Sushi. Otippat kanske, men wasabin är salt och god.
5) Hamburgare. Kräver lite för mycket engagemang för en topplacering.