Trots att det mer eller mindre är över när du läser det här kan det vara på sin plats att jag presenterar mig. Ni har förmodligen sett mig, för de senaste veckorna har jag vandrat i princip överallt i Visby med omnejd. Sedan den 20 september har jag, med min gröna rock och ett par vita hörlurar instoppade i öronen, gjort vad jag kunnat för att bidra i det som kallas stegräknar-VM. Fighten om bucklan och evig berömmelse står mellan de olika avdelningarna inom Gotlands Media. I eftermiddag är det äntligen över.
Jag hoppas att manin inte kommer att lämna allt för djupa spår i mitt innersta, för ibland har det känts som att Killinggängets "Kaminmannen" är en helt normal kille. Oavsett väder har jag gett mig iväg med den där mackapären, som likt en omvänd fotboja, suttit klistrad vid min sida. Jag har kryssat mig fram genom de flesta av Visbys villakvarter och stadens infarter har jag testat från alla riktningar. Trots att jag emellanåt kan vara sjukt tjurskallig lovar jag mig själv och alla andra att jag aldrig någonsin mer kommer vara med om ett liknande spektakel.
När jag varit som mest less har mina lagkamrater, fem stenhårda och tävlingsinriktade kvinnor, drivit mig att fortsätta. Bara den senaste veckan har jag offrat Champions League-fotboll och tackat nej till att spela tennis enbart för att bidra till vårt gemensamma resultat. Hur jag från början blev inblandad är ett mysterium i klass med den gången jag mer eller mindre blev blomansvarig på en tidigare arbetsplats.
Tävlingens vinnare kommer att presenteras under morgondagens firmafest, och en vinst skulle definitivt vara en kompensation för det tappade förståndet. När jag ska hem från jobbet ikväll blir det förmodligen med taxi och sen lär jag hänga i soffan de närmaste tio veckorna.
****************
På högsta volym dånade den nysläppta Ebba Grön-låten "Beväpna er" i högtalarna samtidigt som lokalen började göra sig redo för konsert. Många var utrustade med rejäla tuppkammar upptill och med 18-håls Dr Martens nertill. När kvällens huvudattraktion, Sham 69, klev upp på scenen blev det lite tumultartad med alla vinande ölflaskor. Dock verkade ordningsvakterna på scenen ha koll på läget. Det blev en fantastisk kväll när bandets allsångspunk fyllde lokalen. Naturligtvis kunde händelsen ha utspelat sig 1979, men det var i lördags det skedde. Under några timmar blev det en härlig tidsresa till det som stavas förr.
****************
Jag har sjukt svårt för smilfinken Göran Lambertz, som jag tycker sjunker längre och längre ner i en spiral han inte verkar kunna lämna. Måhända har inte allt framkommit i härvan runt Thomas Quick, men mina kulor ligger helt klart hos på GW.
****************
Hade jag under vandrandet kommit upp i 80 mil hade naturligtvis någon version av "500 miles" passat utmärkt. Tyvärr nådde jag inte riktigt dit så dagens låt blir något helt annat.
Sham 69 – Hersham boys, 1979
Fina grejer!