i förrådet låg tidningar med Hitler-rubriker
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
Jag är själv murvel med tjänst på en nyhetsredaktion och visst kan jag dras med när rubrikerna dundrar in med sin domedagssvärta, visst är det som ett slags rus när tiden är knapp och deadline står och stampar.
Nej, inte nödvändigtvis tråkiga nyheter, även om du säkert tolkar det så. Även bra nyheter kan vara sena.
Jag satte mig på altanen med en gammal tidning som låg kvar i huset och jag läste om Michael Jacksons död och om U2 i Sverige och det var förra sommaren igen och det var lite som att gå tillbaka även i mitt eget liv.
Det som var nytt och braskande då är historia nu, jag vet hur det gick sen, jag har blivit ett år äldre och gått igenom en vinter full av snö och fått bilen besiktigad än en gång och värmt vårrullar och sett barnen lära sig allt mer.
Jag sitter med svaren; så mycket jag vet nu som jag inte visste då. Som att titta i gamla fotoalbum; så oskuldsfulla vi ser ut, så mycket mindre tid vi hade bakom oss då, när den där korniga bilden togs.
Jag rensade förrådet och körde några billass med plåt och plast och papp till återvinningen och där i all röra hittade jag en bleknad kasse från Ica som fick mig att bli tolv igen.
En bunt Fantomen och Buster från 1974. Gamla Buster, hur jag gick till tobaks på hörnan en gång i veckan och lade ett par spänn på disken och kom hem med en tidning full av svartvita sportserier och med Ralf Edström eller "Stisse" Johansson på omslaget; "Känguru Kid", "Tuffa trion" och "Benny Guldfot".
Gamla tidningar utgör kronan av sådant man kan hitta i gömmorna. Jag fann en i stort sett oförstörd Vetlanda-Posten från juli 1973 i samma förråd och de som på foton i den var i sin unga glans är på väg mot 60 nu.
När jag gjorde lumpen på A6 i Jönköping upptäckte vi pinaler i ett beredskapsförråd - kängor, hjälmar och konserver, faktiskt - inslagna i bruntonat tidningspapper från 1945 med rubriker om Hitler.
Hisnande, så klart, för mig som inte var med när Europa brann. Och såg jag samma tidsrymd in i framtiden den dagen, kom jag så oändligt långt fram som till 2016.
Jag slog upp en kopp kaffe och barnen stojade med badmintonracken bakom knuten och jag satt i solen och läste gårdagens blad och det gav mig ett så mycket större lugn än om jag suttit med färskt sensommarskrikande rubriker utan färdiga svar och distans.