19 mars
Genom flygplansfönstret ser jag hur vÄren i södra delen av landet successivt övergÄr till senvinter. Barmarken blir snötÀckt.
Jag Àr pÄ vÀg norrut. Till LuleÄ och sÄ smÄningom Boden för att Äka skidor. Jag blev förtjust i Boden och Norrbotten nÀr jag var dÀr och kastade SM i varpa i fjol och senare pÄ hösten besökte Jokkmokk för att studera miljöer för min nÀsta roman. Att göra research heter det pÄ utlÀndska.
Eftersom min lovande skidsÀsong och trÀning inför nÀsta Ärs Vasaloppet snöpligt och smÀrtsamt ödelades av ett svÄrartat skavsÄr, beslöt jag att förlÀgga ett tidigt trÀningslÀger nÄgonstans dÀr det finns bÄde snö och preparerade skidspÄr. Och det finns det i Boden.
I alla fall som det pÄstÄs.
Ett stort nöje med resandet Àr lokaltidningarna. Troligen en yrkessjukdom frÄn tiden dÄ jag jobbade pÄ tidningar i Stockholm och stÀndigt flackade omkring i landet och gjorde reportage. DÄ var lokaltidningarna mina bÀsta "tipsare".
I gratistidningen extra LuleÄ lÀser jag om vinterbad i Norra hamnen i LuleÄ. En infrusen bastuflotte, en uppsÄgad isvak och sex badare som aldrig förr badat i isvak. Avundsjukt tÀnker jag pÄ vÄr egen bastu i hamnen hemma i Burgsvik, den som Ànnu inte finns men som Àr pÄ gÄng. Vedeldad bastu med snabb avsvalning i isigt vatten Àr en oslagbar njutning.
NÀr vÄr bastu började planeras föreslog jag en bastu utan duschar. Som i Finland. DÀr badar man bastu, hoppar i sjön eller rullar sig i snön. Som hÀr i hamnen i LuleÄ dÀr en av premiÀrbadarna förvÄnat konstaterar:
- Trots att man inte duschat kÀnner man sig bÄde ren och frÀsch efterÄt!
Det blev först helt tyst i den församlade bastuintressentgruppen hemma i Burgsvik, dÀrefter vÄldsamma protester. Inga duschar? Uteslutet!
SÄ nu blir det duschar, toaletter och golvvvÀrme. Jag har motvilligt gÄtt med pÄ det, men har samtidigt stÀllt ett krav:
Inga hÄrtorkar!
Jag lÀser ocksÄ en artikel om en ung kvinna som Àr pÄ vÀg att bli frisk frÄn sin anorexi. Som minst vÀgde hon 37 kilo och fotot pÄ henne i det tillstÄndet Àr skrÀmmande. Skinn, nÀstan utanpÄliggande revben och trÄdsmala armar och ben. Mycket nÀra döden.
SjÀlv tyckte hon att hon var för tjock!
Men förlÄt en okunnig (man):
Hur Àr det möjligt? I spegeln bör hon vÀl se ett benrangel, inte en överviktig ung kvinna?
Jag vet att svaret blir att hon inte ser det jag och andra ser. Hennes sjÀlvbild Àr den motsatta. Och dÄ Àr min frÄga:
Om hon ser ett liknande foto av en annan anorektisk kvinna, ser hon ocksÄ dÄ ett benrangel, eller ser hon fortfarande en kvinna med övervikt?
PÄ det fÄr jag inget svar i den hÀr artikeln. Jag fÄr bara veta att hon nu, efter behandling, har gÄtt upp nÀstan 20 kilo i vikt och ser ljust pÄ framtiden.
Första dagen pÄ skidor blev just ingenting. AffÀren som hyr ut skidor hade bara skidor för barn. Jag försökte dÄ ringa nÄgon i varpaklubben i Boden för att eventuellt fÄ lÄna ett par. Men ingen var hemma.
SÄ jag tog mig istÀllet ut till ett skidomrÄde dÀr det i veckan arrangeras SM i skidorientering. En av arrangörerna sa att jag kan fÄ lÄna hans skidor, men inte förrÀn i morgon (mÄndag).
Hoppas det soliga vÀdret hÄller i sig och att mitt nu lÀkta skavsÄr inte uppstÄr igen.
HĂ€r ska Ă„kas!