Just nu vet jag inte hur jag ska komma hem.
Det finns tåg från stationen här i Boden hundra meter från hotellet och i Luleå, en timmes bussresa, finns flyg. Och jag skulle nog också kunna få lift med någon gotländsk varpkastare som kört hit med bil.
Så direkt strandsatt är jag nog inte.
SM i varpa i Boden, nästan så långt upp i Sverige man kan komma. Visserligen är det fortfarande några rejäla stenkast (norrländska mått), upp till Riksgränsen vilket för oss avståndsfega sydsvenskar betyder cirka femtio mil.
Här finns en liten varpaklubb och här finns förmodligen Sveriges vackrast belägna varpaplan vid en liten sjö mitt inne i stan. En upplevelse att ha fått vara med här, vilket jag hoppas alla varpkastare som stannade kvar hemma på Gotland får veta.
Strålande väder, trevliga människor, många restauranger och dessutom nästan inga myggbett, frånsett ett antal på benen i ankelhöjd.
Men hur kommer jag härifrån?
Nattåget i kväll är fullbokat och flyget från Luleå är onödigt dyrt. Det går en buss från Luleå 19.25 och då är jag framme i Stockholm 08.30 söndag morgon. Men färjorna 10.50 och 12.50 är fullbokade och det betyder att jag i så fall måste gå och dra i Stockholm tills det är dags att åka till 18.20-färjan. Och hur roligt är det?
Jag tycker om att åka buss. Gärna långt. För drygt trettio år sedan reste mina äldsta döttrar och jag omkring i buss i Turkiet en hel månad. En del bussturer tog mer än ett dygn, bland annat den bort till berget Ararat där Moses gick på grund med arken. Där hittade jag en sten som jag släpade med mig hem för att använda som varpa. Väl hemma, dagarna före Stångaspelen, skulle jag knacka till stenen till lagom format. Ett knack och stenen splittrades i minst tusen små bitar. Av detta lärde jag mig att lavastenar inte duger till varpor.
Vem pressar sina byxor i byxpressen som finns på mitt och förmodligen samtliga rum på hotellet? Inte jag i alla fall. Byxpressar var mycket vanliga förr, liksom maskiner för skoborstning ute i korridoren och bidé på toaletterna. Bidéerna brukade jag använda för strump- och kallingtvätt.
Finns det för övrigt pressveck på dagens byxor?
I väntan på att jag ska bestämma mig om hemresan, försöker jag i diverse turistbroschyrer förkovra mig lite om Boden.
28 000 innevånare, landets största militärort. Här finns Bodens fästning som byggdes 1901 för att skydda malmbanan, rikedomarna i malmfälten och rikets guldreserv. Fästningen gjorde det omöjligt för fienden att smita förbi Boden, läser jag. Här gjordes Sveriges första radiosändning och den legendariske skidåkaren Sven Utterström har fått en egen staty nere i centrum. Och jag får veta att den stora campingen i Boden nästan enbart "befolkas" av norrmän. Fördel Boden är kommunens slogan.
Nu har det gått några timmar. Just nu avgörs finalerna i årets SM. I herrarnas seniorklass är inget av finallagen från Gotland, vilket förmodligen aldrig hänt tidigare. Synd för gotlänningarna, men säkert bra för varpasporten.
Och Ove Järlö på Radion har sagt att han har plats för mig i sin bil.
PS. Lördag kväll. Järlö? Skjuts? Icke. Han försvann med bil och allt från tävlingsplatsen, han hade glömt att jag skulle med.
Men kastarna från Östergarn förbarmade sig, så nu är vi på väg.
Om drygt hundra mil är jag hemma.