På en fest en gång kom frågan upp vilken egenskap som är viktigast hos en människa.
Naturligtvis utbröt ett palaver kring detta där det stora flertalet med emfas hävdade att "snäll" är det viktigaste av allt.
Jag höll inte med, och gör det fortfarande inte.
Snäll? Är det verkligen något att eftersträva? Ordet "snäll" för mig har väldigt många undertoner, som "mesig", "eftergiven" och "tråkig".
Hur många gånger har jag inte hört det sägas om någon lika underhållande som en gråsten att "ja men han är ju i alla fall snäll".
Kul betyg. I alla fall snäll. Om han inte bidrar med något annat så är han ändå det.
Nej, den absolut viktigaste egenskapen hos en människa är humor. Om folk är roliga finns förutsättningar för att jag ska tycka om dem. Hellre en egocentrisk humorist än en tråkig snällhetsminister.
Humor är, nedkokat till det mest elementära, det som skiljer oss från djuren.
Någon på den där festen nämnde egenskapen "intelligent", och hävdade att ingen har humor utan att vara smart.
I detta ger jag honom rätt, roliga människor är smarta oavsett om de skriver fullt på högskoleprovet eller sorterar komponenter efter färg på ett industrilager.
Det krävs en snabbtänkt hjärna för att vara underhållande, och roligheter på uppstuds är humor i sin allra finaste form. Sen kan ståupparna skriva briljanta manus bäst de vill, en blixtsnabb oneliner kan de aldrig vinna över.
Att vara smart, intelligent, är däremot inte samma sak som att vara lärd även om de begreppen ofta blandas samman. Jag har träffat alldeles för många begåvade och briljanta människor som knappt kan läsa för att tro något annat. Vissa går knappt att ha i möblerade rum, men smarta är de ändå likafullt.
Jag har också mött många intelligenta - belästa- människor som jag helst slipper träffa igen. Högst sannolikt är det ömsesidigt, och då är vi i alla fall överens om något.
Den här diskussionen, som om jag minns rätt mynnade ut i den i all sin enkelhet väldigt roliga slutklämmen att Pelle föreslog att vi bara skulle ha roliga fester hädanefter (som om vi på allvar planerade att ha några tråkiga), den ledde i alla fall till följande:
Jag bestämde mig för att sluta lägga energi på tråkiga människor. Mitt liv är för kort för att umgås med folk som inte får mig att skratta, och - lika viktigt - de ska skratta med mig.
Men så länge jag inte får betyget "i alla fall snäll" är jag nöjd.
Veckans lista. I all sin enkelhet - bäst just nu.
1) Sen semester. Som varje år - två veckors intensivt husrenoverande följs av 50 veckor stiltje.
2) Fotboll. Vi spelar i ärlighetens namn hellre än bra. Men det är gott så.
3) Valnötsträdet. Jösses vad nötter det blir i år. Och ja, jag är lika förvånad över att ett träd tagit sig in på den här listan som ni.
4) Kurs. Eller seminarium, eller vad det nu är jag ska till på torsdag. Det spelar ingen roll egentligen. Jag ska i alla fall åka på något.
5) Min nya 40-talsfåtölj.
Fådd av Ola Sollerman, renoverad för en förmögenhet och nu är den min nya tron i vardagsrummet.