Hur många koder kan hjärnan lagra?

De senaste veckorna har jag tvingats lära mig fem nya sifferkoder.
Två nya koder för att komma in här på jobbet, en kod från det ena hållet, en annan från det andra. En kod för nya bensin-
kortet, en kod för den nya mobilen och en kod för att larma på och av för att komma in och ut på jobbet.
Puh!
Hur många koder kan egentligen hjärnan lagra?
Av alla nya koder jag fått har jag lyckats byta tillbaka telefonkoden till min gamla.
Men alla andra är nya och ligger just nu och skakar någonstans i den del av hjärnan där koder lagras.
Jag har sedan tidigare koder för bankkort, två olika betalkort, två olika dosor för att sköta mina bankaffärer och så en portkod. Och säkert någon kod till som jag inte vill komma ihåg. Just det, ett bank-id. Den bokstavs- och sifferkombinationen är ingen lek, det lovar jag. Den går inte att komma ihåg utan att förvaras på säker plats. Jag brukar för övrigt bara använda den när jag ska kolla läget på mitt skattekonto.
Som om inte koderna skulle vara nog.
Det är inloggningar till diverse hem-
sidor. Det är bara att konstatera att vi lever i en värld där lösenord och koder styr vår vardag.
Själv har jag nu börjat inse att alla koder och lösenord börjar bli ett växande problem. Där det går har jag försökt samordna så att jag har likadana koder. Men det är i stort sett omöjligt. Jag får oftast en angiven kod som inte går att ändra.
Jag läste att många äldre personer väljer en del av sitt personnummer som kod när de har den möjligheten. Oftast de fyra sista siffrorna. Det är inte bra. Stjäl någon din plånbok blir bankkontot snabbt länsat. Det är nästan som att skriva upp sifferkombinationen på en post-it-lapp och fästa den på kortet. Dessvärre har jag sett en del, som stått före mig i kön till bankomaten, använda lappmodellen. Det är förstås inte alls bra.
Men, det är bara att acceptera att vi lever i ett samhälle uppbyggt på koder och kombinationer. Det gäller bara att göra det bästa av situationen.

Tidningen Journalisten har frågat sina webbläsare om Trond Sefastsson kan jobba kvar som journalist. 81 procent har svarat nej. Som saker och ting utvecklat sig den senaste tiden med nya anmälningar är det nog ett ganska logiskt svar. Själv är jag fortfarande förvånad.

Det mesta finns här på Gotland. Men jag saknar en sak, en riktigt väl-
sorterad skivaffär. De som finns har toppen men inte bredden. Jag älskar att bläddra i affärernas skivställ, men blir mest besviken över utbudet. Visst kan jag handla via
nätet, men där får jag inte känslan att studera skivomslaget innan jag köper skivan.
Peter LeMarc släpper nytt 26 september, måtte han vara tillräckligt bred för öns skivbutiker

På tal om Sefastsson. Undrar hur många gånger jag sett hans namn felstavat i tidningar och på webben de senaste veckorna. Han har hetat Stefansson, Sefatsson och Stefastsson. Mitt rättstavningsprogram godkänner förövrigt bara Stefansson. Och det heter han alltså inte.

Destination Gotland tar 50 kronor för ombokningar, sägs det. Själv har jag sluppit den avgiften. Jag bokar bara av en resa på nätet och köper en ny. Då händer inget. Ta det som ett tips ni som störs av ombokningsavgiften.
Bara jag inte har väckt den björn som sover nu.

Det har varit väldigt många flyg-
olyckor med SAS-plan den senaste veckan. Jag gillar inte att flyga, men ska upp i
luften i helgen. Tur att det är en kort resa.

Jag har fått dille att titta på folks brevlådor när jag är ute och kör på landet. På varje brevlåda sitter klisterlappar vilken tidning hushållet prenumererar på. Nästan alla brevlådor har en lapp. De flesta har den gula (det är GT:s).
Det känns ganska bra.
Trevlig helg!