3 oktober
Känner mig ovanligt pigg, trots gårdagens VM i dricke på Holmhällar. Trettiosex dunkar att provsmaka, först en gång, sen några av dem minst en gång till och därefter de sex finaldrickorna ett antal gånger. Det brukar straffa sig dagen efter.
Men inte den här gången. Kanske för att jag i år hoppade över rödvinet till lammskallarna? Eller för att jag bara dansade en dans? Eller är det åldern?
En oskapligt trevlig fest är det i alla fall. Standarden på årets tävlingsbidrag var kanske inte den bästa, för sött och inte en enda dricke med toppbetyg. De erfarna bryggarna skyller på den tyska köpmalten som i år varit av bedrövlig kvalitet. Fuktskadad, nästan möglig och då går det inte att åstadkomma mästerverk.
Men sex pristagare blev det ändå och deras drickor fick i alla fall godkänt.
-
1. Vem byggde?
2. Hur kunde det gå så illa?
3. Fuskbygge?
Det gäller naturligtvis den skandalomsusade mögelbomben F-huset vid Säveskolan.
Troliga svar:
1. - Ja, det var vi som byggde. Men det var inte vårt fel att felet blev det felet som det blev.
2. - Vet ej. Men vårt fel var det inte.
3. - Hur ska vi kunna veta det? Felet som blev så väldigt fel var ju inte vårt fel!
-
Finlandsfärjan anlände till Stockholm vid tiotiden, så jag hade gott om tid till 16.40-färjan hem till Gotland.
En bit före Nynäshamn körde jag in på en skogsväg, stannade, gick in i skogen för att se om det fanns svamp. Det gjorde det. Massor. Gul trumpetsvamp i massor. När jag plockat färdigt, cirka tre liter, åkte jag vidare. På en parkeringsplats lite längre fram i skogen stod en husbil. En kvinna hade tagit ut sängkläder och mattor i solskenet.
- Storstädning?
- Jo, man måst ju passe på när de int regna.
Gotländska. Hon bjöd på pulverkaffe och berättade om sitt liv. Inget angenämt liv alls. En dag för två år sedan tröttnade hon, sålde sitt hus i Visby, gav bort möblerna, köpte en husbil och gav sig iväg.
Så har hon levt sedan dess. I husbilen. Ibland här och ibland där på 2 800 kronor i månaden och med en sjukdom som gör henne allt svagare. Hon har försökt få hjälp, men läkarna säger att det är psykiskt.
Den här dagen hade hon, för första gången sedan hon lämnade Gotland, tänkt åka över till Visby för att hälsa på sin gamla mamma och syster. Med samma färja som jag.
- Men jag ångrade mig. Kanske åker jag till Marocko istället. Innan det blir för kallt.
Hon är 63 år.
-
Dagen efter jag skrev om mögelhuset på Säve här ovan läser jag i en artikel i tidningen att det var Skanska som byggde.
- Inget att stoltsera med direkt, säger Hans Fransson, Skanskas filialchef.
Men hans fel att det blev fel var det inte. Jag vet inte ens om Fransson var född då, det är fyrtio år sen skolan byggdes, så Franssons fel att det blev fel kan det ju inte vara. Och några bygghandlingar från den tiden finns tydligen heller inte kvar.
- 40 år är en lång tid, säger Fransson.
Hur lång tid är preskriptionstiden på ett fuskbygge?
-
Och kvinnan i skogen utanför Nynäshamn. Några dagar senare får jag ett mejl från henne:
Jag är tillbaka till ön nu!
-
Om jag riktigt känner efter, så är jag nog lite tung i huvudet i alla fall.
Kanske lägger jag mig och vilar en stund.
Det är nog åldern.